2008-05-04 - Om P/N

Dagens surfande (eller research som jag numera f�redrar att kalla det :-) v�cker liv i gamla minnen.

Jag tror att jag var kring 20 �r n�r jag ins�g att ber�m v�ger betydligt l�ttare �n kritik. Om jag fick ett negativt omd�me s� �ltade jag det hur l�nge som helst, men n�r/om jag fick ber�m s� f�rsvann "gladeffekten" n�stan p� en g�ng.

Mitt s�tt att hantera det har omv�xlande varit:

1) att dumma upp mig sj�lv f�r att jag tar �t mig samt intala mig att jag m�ste bli mer som en g�s och l�ta det rinna av

2) att f�rs�ka f� ber�m p� papper som jag sparar i en p�rm.

B�da strategierna har klara brister.

Den f�rsta strategin f�r mig att m� �nnu s�mre. Inte nog med att jag har gjort n�t som renderat mig kritik, s� duger jag inte heller till att resa mig och frig�ra mig fr�n kritiken. Ynkliga lilla jag.

Den andra strategin faller d�rf�r att det �r ganska ovanligt att folk delar med sig av ber�m skriftligt, och dessv�rre synnerligen vanligt att jag gl�mmer s�tta in ber�mmen i sin p�rm. Tanken med p�rmen �r ju att jag ska kunna ta fram den som tr�st i mina svarta stunder, men om d�r bara sitter tre stackars blad och det senaste ber�mmet �r daterat s�g juni 1999 s� g�r det mig inte s�rskilt mycket gladare.

Mina inofficiella f�ltstudier i �terkopplingsteknik l�rde mig ocks� en annan sak: Det �r jobbigt att ta emot negativ kritik, men det �r inte helt enkelt att ta emot ber�m heller.

Positiv �terkoppling kunde tidigare
1) f� mig att tro att jag h�rt fel eller missuppfattat
2) f� mig att undra om personen drev med mig
3) g�ra mig generad och besv�rad

Jag vet ju att jag inte �r ensam om dessa reaktioner. Under �rens lopp har jag sj�lv gett positiv feedback till andra som
1) inte reagerat alls, som om de inte alls h�rt vad jag sa, eller
2) sett f�rvirrade eller lite irriterade ut, eller
3) blivit r�da i ansiktet och viftat bort ber�mmet med en axelryckning

Det har f�tt mig att inse att det �r viktigt att acceptera och v�lkomna positiv �terkoppling, b�de f�r min egen skull och f�r den andres. Ett ber�m som viftas bort uppmuntrar inte precis till n�got framtida bel�ningsskyfall. Snarare kan den som velat g�ra n�gon glad k�nna sig bortst�tt och dum. Ord och handlingar som var avsedda att fylla p� med goda k�nslor blev ist�llet n�got som ledde till negativa k�nslor.

Allts�: Ta emot ber�m som du f�r, och visa att du blir glad f�r det. S�g till exempel "tack, vad roligt att h�ra!" eller "tack, jag uppskattar verkligen att du tog dig tid att f�rmedla det till mig". Likav�l som du kan st�lla f�ljdfr�gor om negativ kritik: "hur tycker du att jag skulle ha gjort ist�llet?" s� �r det till�tet att fr�ga om positiv kritik: "vad �r det som g�r att du tycker att det �r bra?".

N�r du sj�lv ger positiv �terkoppling, g�r det g�rna skriftligt. D� kan mottagaren ta till sig det i lugn och ro.

F�r snart 10 �r sedan jobbade jag som l�rare f�r vuxna. D� gjorde jag ett blad om konstruktiv kritik som mina elever fick som instruktion innan de till�ts ge varandra feedback.

S� h�r st�r det i bladet:

Det �r nyttigt att kritisera andras texter. Pl�tsligt inser man sj�lv vad man gillar och inte. Bra kritik �r inte negativ utan konstruktiv, det vill s�ga med f�rslag till f�rb�ttringar.

Ge kritik f�r att hj�lpa, inte stj�lpa. N�nting �r alltid bra. Hitta det!

Jag inf�rde ocks� regeln att de "negativa" synpunkterna aldrig fick vara fler �n de positiva omd�mena. Om kritikern bara kunde hitta och motivera tre starka saker, s� fick h*n bara ta upp de tre allvarligaste "felen". Somliga �r n�mligen fenomenala felfinnare. I full frihet kan de hitta precis hur m�nga fel som helst. Man skulle kunna tro att deras sinne f�r detaljer ocks� skulle g�ra dem till fenomenala r�ttfinnare � men det �r inte min erfarenhet.

Nu �mnar jag via ytterligare en utvikning f�rs�ka ta mig tillbaka till �mnet, det vill s�ga dagens surfande.

A fick f�r ett tag sedan "hinkboken" i heml�xa (How full is your bucket? � www.bucketbook.com) och hur konstigt det �n verkar f�r oss andra, s� avskyr A att l�sa b�cker. D�rf�r �tog jag mig att pl�ja boken och �terge dess inneh�ll i sammanfattad form under n�gra l�ngpromenader. (Vilken service va? Att jag sj�lv �r intresserad av gruppsykologi och blev eld och l�gor �ver utsikten att F� en bok i �mnet har naturligtvis inte med saken att g�ra... :-)

Hinkboken refererar till m�nga vetenskapliga studier om hur positiva k�nslor f�r oss att m� b�ttre, bli mer produktiva och leva l�ngre. F�r att ocks� visa allvaret inleds boken med en studie om hur negativa k�nslor kan d�da folk, n�mligen psykologen William E Mayers studie av krigsf�ngar i koreanska POW-l�ger.

Hinkboken erbjuder fem strategier f�r hur vi kan sprida positiva k�nslor i v�r omgivning. Metaforen �r att att var och en kan anv�nda sin skopa f�r att fylla n�gon annans hink, vilket d� skapar ett sj�lvbel�nande och sj�lvreproducerande system, d�rav bokens titel.

Jag blev faktiskt s� f�rtjust i hinkboken att jag best�mde mig f�r att skriva en sammanfattning p� svenska, eftersom boken inte verkar finnas �versatt. Och det var d� jag b�rjade kolla upp n�gra av bokens k�llor... :-)

I dag har jag allts� uppt�ckt att det inom amerikansk psykologi f�rekommer en hel del forskning p� "P/N ratio", vilket ungef�r betyder "f�rh�llandet mellan positiva och negativa interaktioner".

Professor John Gottham kan f�rutsp� skilsm�ssor med 94 procents tr�ffs�kerhet. Artikeln i The Boston Globe inneh�ller dock ett sakfel, reportern har misstolkat P/N-talet: John Gottham menar att den magiska gr�nsen f�r ett friskt �ktenskap g�r vid 5:1 till det positivas f�rdel. Vid f�rh�llandet 1:1 kommer relationen snabbt att ta slut.

Marcial Francisco Losada har konstaterat att p� arbetsplatser �r den magiska gr�nsen 3:1. Arbetsgrupper som n�r den gr�nsen �r p�tagligt mer effektiva �n grupper som ligger under den. H�gproduktiva arbetslag har ett P/N-f�rh�llande p� 5,6.

... och nuuu ringde mat och sovklockan. S� h�r blir det punkt.

� F�rra | N�sta �