kajo@diaryland
» Gästbok
» Mejl

» Arkiv
» Stängt – Kajo bor inte här längre
» Sprängkraft
» En ny bubbla
» Bekvämt vs Bra
» Presentpack


2008-02-28 - Toffeln i vidare perspektiv

Trevliga nyhetsbrevet "Om ett ord" berättar i dag om tofflan. Ordet kommer från det italienska ordet för "sko av kork".

Det gav mig plötsligt en ny dimension till skällsorden "toffel" och "toffelhjälte". Jag har trott att uttrycket betyder att nån är hunsad av sin äkta hälft. Jag förstod aldrig varför toffel bara gällde äkta män, för fruar kan minsann vara lika hunsade men då heter det något annat. Men om uttrycket kan härledas till "stå under toffeln" och toffel syftar på kork, då förstår jag kanske lite bättre. Den som låter sig hunsas av sin hustru är korkad? Eller är det rent av hustrun som är korkad eftersom hon inte beter sig som normen för kvinnor föreskriver?

Jag log också med väldigt blandade känslor åt toffelbrevets historiska citat: I Finska kyrkohistoriska samfundets handlingar från 1658 kan man läsa att: "Pastorn wille i sängan, så att frun nödgades taga toflan och slå honom bort."

Jag ser scenen framför mig som en skämtteckning, hur en kvinna i långt nattlinne och spetsmössa dunkar på maken med en förmodligen helt horribelt obekväm fotbeklädnad som tillhygge. Men jag ser också årtalet och inser att om denna händelse nått ända in i kyrkans böcker, så var scenen snarare något liknande det som klipps bort ur mörka amerikanska våldsfilmer. Skillnaden mellan de två bilderna är maktbalansen: är det jämbördiga personer vi ser eller förövaren och offret?

Kyrkans omskrivningar för sex gjorde att jag inte förrän många år senare fattade vad det var frågan om när "Abraham kände sin hustru" eller vem/hur det nu stod i Testamentet som vi läste i grundskolan.

Nu som vuxen läser jag ibland hemska historier om hur unga människor utnyttjats inom kyrkans hägn. Exemplen jag tänker på är från USA och Irland men jag tror säkert att det förekommer även på närmare håll.

"Pastorn wille" och "Abraham kände"..,

Tacka sjutton för att det är svårt för individen att värja sig mot övergrepp när gruppen inte ens äger ord som uttrycker vad det är frågan om, nämligen försök till våldtäkt och fullbordade samlag.

I alla sammanhang där någon har auktoritet och andra förväntas lita till och lyda den personen finns det utrymme för missbruk av förtroenden. Det gäller i en familj, det gäller i skolan, i kyrkan och i det politiska och ekonomiska samhället. Ger man löften om att "jag ska ta hand om dig" så avväpnar man samtidigt en människas naturliga försvarsmekanismer.

De här tankarna för mig in på en högljudd diskussion som jag hade med en grupp människor som trodde att våldtäktsmän inte kan kontrollera sin sexdrift. Det är väl den "allmänna uppfattningen" i samhället kanske, men jag har inga svårigheter att sticka hål på den illusionen.

Om det vore så att våldtäktsmän har en okontrollerbar sexdrift så borde vi nån gång se dem få utbrott vid frukthyllan på Konsum: "AAAH! Kolla vilka former! Jag måste KNULLA!!! NU!" Eller kanske när de är inne hos chefen och löneförhandlar och blir lite uppspelta. "Ditt motstånd eggar mig! UPP PÅ BORDET BARA, JAG MÅSTE HA DIG HÄR OCH NU!!!"

Men.

Våldtäktsmännens ostyriga "drift" slår av någon märklig anledning bara till när och där det inte finns vittnen. Allra helst i hemmet förstås, där man har fri tillgång till lämpliga offer och dessutom är väl skyddad mot insyn från förbipasserande. Annars gärna på en mörk bakgata vid ett klockslag när det är långt till nästa medmänniska och gott om flyktvägar utifall att.

Våldtäkt och andra övergrepp handlar inte om sex. Det handlar om makten att kränka en annan människa, att göra som man vill, ta vad man vill ha och uppleva att ingen kan hindra en. Den som gör det saknar spärrar som folk normalt har, nämligen empatisk förmåga, och gör det med beräkning: kalkylerar risken, väljer plats och tillfälle med omsorg, agerar när förutsättningarna är optimala. Alkohol nämns i sammanhanget som en "förmildrande omständighet" men är i själva verket ett medel som tas till för att våga gå över gränsen.

Hur kommer söta små pojkar in på stigen som gör dem till livsfarliga våldtäktsmän? Det finns förmodligen många skäl, men en sak är jag rätt säker på: det sker i små steg, ett efter det andra.

Jag stod häromdagen och sa till en bekant att jag är för "pryd" för att servera en tårta i form av en penis till en tjejfest. Visst, jag såg möjligheten att ställa fram tårtan med kommentaren "här har ni nåt att sätta tänderna i, brudar!" men jag vill inte göra det. Jag tycker att det är vulgärt och sexistiskt, men jag skyllde på att jag är pryd för att inte göra min bekant obehaglig till mods. Jag ville inte såga henne.

Andra tycker att den sortens humor är helt oförarglig men jag ser symboliken i handlingen och är inte alls lika tvärsäker. Det finns skäl till att soldater övar prickskytte på människoformade pappsilhuetter innan de ger sig ut i krig. Det finns skäl till att rubbade seriemördare har konstiga bilder på väggarna i sitt rum. På tal om det så gillar jag inte golvmattor med fotografiska motiv heller. Jag vill inte skära i eller trampa på sådant som jag är rädd om. Visst, visst, jag är lite skruvad och det står jag för. ;-)

För att återgå till ämnet, nämligen ord och deras betydelse, så är det oerhört viktigt att vi har en ständig diskussion kring detta i samhället. Vi ska kalla saker vid deras rätta namn, och gemensamt komma fram till vilka de namnen är och vad de står för. Ord är nycklar som kan öppna eller stänga ut. Ord väcker associationer. Ord kan beskriva vilka känslor en handling väcker, och därmed utveckla människors empati. Språket är vårt viktigaste verktyg för att få ett samhälle att fungera.

Så, lär dig lite mer om vårt språk och ha trevligt på samma gång, prenumera på nyhetsbrevet "Om ett ord". (Gratis smygreklam på TVÅ ställen i samma notering, jag tror minsann att jag har överträffat mig själv. :-)



» Kommentera


« Förra | Nästa »







 
bara ett rosa streck