2006-01-05 - Lust och olust

Ett av symtomen p� depression �r att man tappar lusten f�r saker, och det h�nger i l�nge. Inget k�nns roligt eller ens motiverat. P� s� s�tt hamnar man i en moment 22-cirkel: s�nt som man brukar g�ra f�r att pigga upp sig �r inte ett dugg kul, s� f�r man �nnu mindre lust att g�ra n�got, och d� blir tillvaron �nnu tr�kigare...

I somras var det �nnu v�rre, d� fick jag �ngest bara av att t�nka p� s�dant som jag brukar tycka �r roligt. Det inre motst�ndet var kompakt: "Ta bort! Jag vill inte h�ra talas om det!"

Under h�sten �vergick det till n�n slags j�mngr�het. Jag lyssnade lite avundsjukt p� andra som engagerat ber�ttade om sina planer, hobbies, samlingar, pyssel och bestyr, men kunde inte uppb�da minsta intresse f�r n�got sj�lv.

Ett tag var jag orolig att jag fastnat i det l�get. T�nk om jag hade g�tt s�nder f�r gott nu?

Nu, ett halv�r efter kraschen, b�rjar det spritta lite f�rsiktigt i intresset. Jag tycker faktiskt att det �r roligt att fundera �ver hur nya l�genheten ska inredas, vilket f�rv�nar mig, f�r jag trodde att jag skulle gruva mig s� mycket f�r allt jobb och besv�r som blir att det skulle f�rta hela n�jet.

Jag skulle vilja kunna Flash ocks�, och laddade hem en ebok fr�n biblioteket, men n�r jag �ppnade den ins�g jag att det var f�r tidigt, alldeles f�r tidigt. Men det har �tminstone blivit en positiv f�r�ndring. Det f�r vara gott s�.

� F�rra | N�sta �