2005-03-14 - Fj�llsemester bakom knuten

F�rra kollegan M hade �rende in till staden d�r jag bor, och tog med sig hunden s� att vi kunde g� en promenad tillsammans. M ville g� i ett ytteromr�de d�r hon bott f�r 30 �r sedan s� vi tog bilen dit. D�r visade det sig att kommunen dragit upp ett hundsp�r p� 10 kilometer. Nu hade vi ju inga skidor med men en annan hund�gare som kom samtidigt sa att hon gick d�r ofta: pistningen h�ll f�r det och hittills hade ingen klagat.

S�, med l�sa och glatt hoppande hundar lullade vi iv�g. Nysn�n gjorde att underlaget svampade, som f�rska skotersp�r eller en sandstrand. Det ok�nda s�llskapet vek av efter en kvart och tog en genv�g tillbaka, men solen sken fr�n klarbl� himmel och M hade mycket att ber�tta, s� vi best�mde oss f�r att g� hela sp�ret. 10 kilometer borde ta ungef�r tv� timmar r�knade jag ut.

Redan efter n�gra kilometer konstaterade jag f�rtjust att det k�ndes rej�lt i l�ren och vaderna. D�r jag bor �r det n�stan helt platt och en rask 1,5-timmes-promenad d�r �r ingen match, men hundp�ret gick upp och ner f�r tv�ra branter s� vi blev riktigt svettiga. Med j�mna mellanrum fick jag f�nga Scooby och rensa hans tassar och mustascher fr�n stora isklumpar. Han �r verkligen inte gjord f�r sn�iga omgivningar.

N�r de tv� timmarna hade g�tt var vi fortfarande inte tillbaka vid utg�ngspunkten och M var s�ker p� att jag hade lurat ut henne p� 22-kilometerssp�ret i n�gon av alla korsningar som vi passerat. Jag bedyrade att jag f�ljt r�tt skyltar. En halvtimme senare b�rjade jag undra sj�lv... men d� blev vi f�r f�rsta g�ngen upphunnen av en skid�kare med hund. Vi h�ll fast v�ra hundar i halsbanden men den l�pande vorstehn hade l�ng lina och n�dde fram till dem �nd�. Skid�karen skrek �t oss att man inte fick ha l�sa hundar i sp�ret. Surknul. Det hade ju inte gjort n�n skillnad, det var ju han som inte hade kontroll �ver sin egen hund. Hur som helst, d� var jag i alla fall helt s�ker p� att vi fortfarande gick hundsp�ret.

Det tog oss n�stan tre timmar att avverka hela slingan, och d� b�de k�nde vi oss och s�g ut som om vi hade varit en halvdag p� fj�llet: rufsigt h�r, frostnupna kinder, m�ra ben och bl�ta in p� skinnet. P� fj�llet �r medelhastigheten 3 kilometer i timmen s� liknelsen var inte l�ngs�kt. M st�nade n�r hon satte sig i bilen... :-)

Vi l�mnade av Scooby hemma och for sen till M:s favoritrestaurang och �t thai-mat. De hade sex vegetariska r�tter p� menyn och jag h�ll p� att svimma av h�nf�relse, van som jag �r att inte ha n�gra valm�jligheter. Dessutom var det gott, vackert upplagt och prisv�rt. Dit m�ste jag g� igen.

En l�ng, het dusch senare slappade jag i s�ngen med gosiga husdjur, n�jd med dagen. Jag �r alltid glad �ver att vara f�retagare men alldeles extra s�dana h�r dagar, n�r jag inte beh�ver fr�ga om lov f�r att kunna f�nga tillf�llen i flykten.

� F�rra | N�sta �