2002-08-02 - mitt emellan.

I onsdags gjorde jag klart en tids- och mycket tankekr�vande grej som jag gruvat mig f�r, och i dag fick jag hj�lp av mams, paps och B att g�ra det sista p� en annan. Visst var jag n�jd n�r vi st�dade undan, men bel�tenheten f�rsvann fort. Nu t�nker jag "... � s� �r det ju det d�r och det d�r och ..." Inte mycket peace of mind.

Livet �r s�nt. Man blir aldrig f�rdig, och s� ska det v�l vara - men ibland g�r det mig knasig. Hur vore det att en enda g�ng k�nna att jag har gjort allt som ska g�ras?

Skr�mmande, kanske.

I kv�ll h�mtade jag ut ett postorderpaket. B f�ljde med som b�rhj�lp, och s� skulle vi p� samma g�ng byta v�ra trissvinster mot nya skrap. Jag hade tv� att ta ut, och B en. Han fick v�lja f�rst.

Under bel�tna l�ten tillk�nnagav han att han minsann vunnit 25 kronor. Jag plutade med underl�ppen - det minskade ju oddsen f�r att mina lotter skulle vara vinster. Sen skrapade jag fram 2 x 50 kronor. Leder fortfarande turligan. *purr*

Snart har jag knaprat i mig hela penicillinkuren. Bra, f�r jag f�r ont i magen av tabletterna. Bekymrar mig nu ist�llet �ver j�ttekratern i min tand. Jag har r�kat �ta upp den provisoriska fyllningen. Ja, det var inte meningen. F�rst n�r jag kom hem fr�n tandl�karen kunde jag inte bita ihop f�r fyllningen var f�r stor. Men den var por�s, som d�ligt brunnet gips, s� jag knopprade bort lite och f�rs�kte �ta �nd�. Sen n�r jag �tit klart uppt�ckte jag att jag bitit en grop i fyllningen, lagom stor f�r att jag skulle kunna tugga som vanligt. Det var d� det. Nu har den n�tts ner till ingenting, och jag f�r pilla ut mandelflisor, sm�rg�ssmulor och allt m�jligt ur h�let. Men en d�d rot och en glaskrona kan det v�l inte h�nda s� mycket med, intalar jag mig sj�lv. *ynk* 32 dagar till n�sta tandl�karbes�k.

� F�rra | N�sta �