2002-04-28 - sorgskrift.

Nu har det regnat och varit gr�tt i tv� dagar, och mitt livsmod �r d�refter. Att jag �r s� beroende av solen? Jag har inget behov av att vara ute i den, men den ska str�la d�r utanf�r f�nstret n�r det �r dag, s� att jag kan se den. Basta.

Jag t�nker inte p� Molle trettio g�nger om dan l�ngre, men ofta. Allt p�minner om honom: Om mattan �r full av grus s� t�nker jag "precis som n�r Molle var h�r" och �r den inte grusig s� t�nker jag att "nej, Molle har ju inte varit h�r". Men mest t�nker jag p� hans olika ansiktsuttryck, saker som han gjorde, saker som han tyckte om. Och p� vad jag har f�rlorat.

L�ste hos Tiina om hur katten Sixten slutade sina dagar i en filt i mattes famn d�rhemma, och gr�t s� det skvalade. Bilden av min hund med glasartad, tom blick liggande p� britsen i ett sterilt behandlingsrum f�rf�ljer mig, men jag vet fortfarande inte om det skulle ha varit b�ttre att ha gjort det h�r hemma. Hade varje v�nda in i k�ket p�mint mig d�?

Rain, rain, go away.

� F�rra | N�sta �