2001-10-04 - n�r en f�rvirrad leder en borttappad...

P� lunchpromenaden hittade Molle-hunden och jag en farbror som var alldeles uppenbart vilse. Misst�nksamt granskade jag honom; hade han rymt fr�n n�t hem, borde jag ringa polisen? Men nej, det h�r var en mycket proper farbror med trenchcoat och portf�lj, och v�lartikulerad. Han var nog bara vilse.

Farbror skulle till ett omr�de med flerfamiljshus intill travet. Det vet jag var det �r, s� jag tog honom i hampan och drog iv�g. "Husen �r bruna" sa han pl�tsligt. Jag tv�rstannade. "Nej, de husen jag t�nker p� �r r�da" sa jag. "Tegel," f�rtydligade farbrorn. Jo, det var de ju. S� var vi p� v�g igen.

"Bruna tegelhus finns det i och f�r sig vid K�rf�ltet, men det �r r�tt l�ngt dit", kommenterade jag. "Ja men K�rf�ltet, det l�ter bekant!" sa farbrorn. Nytt tv�rstopp. Adressutredning vidtog. N�, han hade ingen adress, han hade r�knat med att k�nna igen sig. Telefonnummer? Inte det heller.

"Men jag ska till en kvinna som bor ensam. Hon heter Anna P�hittatnamnsson, fast henne k�nner v�l inte du?" Neee, fick jag ju erk�nna, men jag halade upp telefonen, ringde nummerupplysningen och fick adressen i ett nafs. Det var l�����ngt bort s� jag ritade en karta. Farbrorn knallade glad i h�gen iv�g enligt mina anvisningar och jag sv�ngde av �t ett annat h�ll.

Jag hann g� ungef�r 300 meter innan jag kom p� det: Jag hade gjort det igen!!! Det finns en gata h�r i omr�det som heter likadant som en annan stadsdel, och jag blandar alltid ihop dem. Molle-hunden glodde f�rvirrat n�r jag ryckte upp honom fr�n godlukterna i diket och drog iv�g i vild galopp samma v�g som vi kommit.

Jag hann upp farbrorn precis d�r han skulle sv�nga f�r att komma r�tt, s� andf�dd att jag knappt kunde prata. Han blev mycket generad. Vilket besv�r, f�r hans skull! Men jo, insisterade jag, om man h�ller p� att lura iv�g folk till v�rldens �nde p� felaktiga grunder s� m�ste man faktiskt skynda sig att r�tta till det.

Senare p� kv�llen undrade jag om han kom dit han skulle till slut. Jag hoppas det, b�de f�r hans och den ok�nda Annas skull. Sen var det var ju inte s� dumt med den d�r felskickningen f�r jag fick ju anledning att ta en nyttig joggingrunda. Det h�nder minsann inte ofta ska jag s�ga. :-)

� F�rra | N�sta �