kajo@diaryland
» Gästbok
» Mejl

» Arkiv
» Stängt – Kajo bor inte här längre
» Sprängkraft
» En ny bubbla
» Bekvämt vs Bra
» Presentpack


2007-01-01 - Nyårssammelsurium


God fortsättning på det nya året! :-)

Okej, du kan gissa vad det här ska handla om? Så jag nöjer mig med en enkel varning: Om du av nån anledning tycker att reflektion, kritik och stora förhoppningar är jobbigt så läs inte längre, för här kommer en överdos.

När jag skriver det här är jag däckad av fjärde förkylningen sedan slutet av oktober, den jämrans kronan i nederkäken ilar hotfullt om potentiell käkinflammation, skrivbordet är fortfarande lika rörigt som tidigare och mitt planerat långa jullov har nyss blivit en vecka kortare, papsen har kommit hem från sjukhuset efter sin hjärnblödning och lill-Olle har åkt tillbaka till sjukhuset för säkerhets skull. Med det vill jag säga att vardagen går upp och ner här också, men grundtonen i min tillvaro är ljusare och stabilare än på länge. Jag har hittat riktning i livet igen och vågar planera långsiktigt.

Jovisst, vi har förlovat oss, A och jag. :-) Om du klickar på hjärtat får du se vad mer jag redan har omkring mig och vad jag hoppas ska bli verklighet under den kommande nioårsperioden.

Varför nio år istället för tio, undrar du kanske? Jo, det beror på att numerologin räknar livet i nioårscykler. Bilden gjorde jag i november utan några sådana tankar men sedan upptäckte jag att under 2007 är jag i år 1. Det är alltså en nystart enligt numerologin och känns som ett omtag även i verkliga livet.

Det är inga revolutionerande saker jag pratar om eller dagdrömmer om.

Jag lever och har levt ett gott liv och det jag säger om "ljusare och stabilare" är främst i relation till det kaos som jag själv störtade mig huvudstupa ner i under våren 2005, och som kulminerade den sommaren. Det var en livskris då jag ifrågasatte allt jag gjort, och allt jag inte gjort, under min levnad. Vilken röra... *suckar*

Av hänsyn till mina närmaste (och kanske med en dos feghet eller självbevarelsedrift) har jag inte här i dagboken berättat detaljer om vad som hände. Jag är som folk är mest; det vill säga inte alltid den genomgoda, rättrådiga och på alla vis perfekta person som jag skulle önska att jag vore. Under min kris lärde jag mig att det är inte andra heller. ;-)

Omgivningen (anhöriga, vänner, ytligt bekanta och folk som över huvud taget inte har med saken att göra) har många åsikter om hur man som människa (särskilt kvinna) bör vara och bete sig, och visst finns det mycket klokt att lära, men också mycket som är tungt att ta emot när man redan ligger utslagen.

För omgivningen är det förstås inte lätt att veta när det är tid att peppa och uppmuntra, och när det är tid att bromsa och tillrättavisa.

Icke desto mindre vill jag hävda att det ligger ett stort ansvar på varje person i kretsen runt en person som krisar. Min viktigaste lärdom att förmedla om pressade situationer, oavsett sammanhang, är denna: Ta ansvar för dina egna ord!. Vad har du att säga som måste sägas här och nu? Vad blir konsekvensen om du säger det, och om du inte gör det? Och framför allt, varför säger du det?

Om du tror att du kan sprida minsta lilla ljus i någons tillvaro så för all godhets skull, speak up, bjud på det! Även om du känner dig fånig, även om det inte på nåt vis kan anses vara ditt ansvar att göra det. Ett vänligt ord kan göra enorm skillnad. I ett utsatt läge faktiskt livräddande skillnad. Självmord är en permanent lösning på ett tillfälligt problem, och anledningen till att någon tillgriper den är att det inte verkar finnas hopp eller minsta ljusning någonstans, whatsoever, ever again. Du kan göra skillnad och det behöver inte kosta dig någonting.

Om du däremot är ute efter att sänka någon med en vass kommentar eller nedsättande värdering, så bit dig själv i tungan och gå därifrån tills du har tänkt över saken. Vilken rätt har du att ta ut din frustration på den här personen? På vilket vis blir världen en bättre plats av att du säger det du vill ha sagt? Din fyndiga, raljerande eller välment uppfostrande kommentar kan vara det som slutgiltigt får ett hjärta att brista. Vill du ta det ansvaret?

I klartext: ös inte din skit över andra, om det egentligen är du själv som behöver hjälp att reda ut dina personliga erfarenheter och tillkortakommanden.

Men, om du har granskat dina egna motiv, funderat över de möjliga konsekvenserna av att tala, och kommit fram till att det finns en avgörande poäng med det, så för all godhets skull, säg det du har att säga! Även om det kostar. Flera berömda personer har formulerat samma sentens: Det största problemet i världen är inte de ondas handlingar, utan de godas tystnad.

Det här gäller i stort, och i smått.

När jag ändå bakar moralkakor, så kan jag här meddela mitt motto och nyårslöfte för 2007. "Live and let live!". I år ska jag (försöka att) inte slösa energi på att vara förbannad över korkade typer eller på folk som gör sånt som jag inte skulle göra. I år ska jag satsa min energi på att stärka det goda, leva och låta leva, så länge det inte skadar någon annan. Jäpp. :-)



» Kommentera


« Förra | Nästa »







 
bara ett rosa streck