2007-01-01 - Ny�rssammelsurium

God forts�ttning p� det nya �ret! :-)

Okej, du kan gissa vad det h�r ska handla om? S� jag n�jer mig med en enkel varning: Om du av n�n anledning tycker att reflektion, kritik och stora f�rhoppningar �r jobbigt s� l�s inte l�ngre, f�r h�r kommer en �verdos.

N�r jag skriver det h�r �r jag d�ckad av fj�rde f�rkylningen sedan slutet av oktober, den j�mrans kronan i nederk�ken ilar hotfullt om potentiell k�kinflammation, skrivbordet �r fortfarande lika r�rigt som tidigare och mitt planerat l�nga jullov har nyss blivit en vecka kortare, papsen har kommit hem fr�n sjukhuset efter sin hj�rnbl�dning och lill-Olle har �kt tillbaka till sjukhuset f�r s�kerhets skull. Med det vill jag s�ga att vardagen g�r upp och ner h�r ocks�, men grundtonen i min tillvaro �r ljusare och stabilare �n p� l�nge. Jag har hittat riktning i livet igen och v�gar planera l�ngsiktigt.

Jovisst, vi har f�rlovat oss, A och jag. :-) Om du klickar p� hj�rtat f�r du se vad mer jag redan har omkring mig och vad jag hoppas ska bli verklighet under den kommande nio�rsperioden.

Varf�r nio �r ist�llet f�r tio, undrar du kanske? Jo, det beror p� att numerologin r�knar livet i nio�rscykler. Bilden gjorde jag i november utan n�gra s�dana tankar men sedan uppt�ckte jag att under 2007 �r jag i �r 1. Det �r allts� en nystart enligt numerologin och k�nns som ett omtag �ven i verkliga livet.

Det �r inga revolutionerande saker jag pratar om eller dagdr�mmer om.

Jag lever och har levt ett gott liv och det jag s�ger om "ljusare och stabilare" �r fr�mst i relation till det kaos som jag sj�lv st�rtade mig huvudstupa ner i under v�ren 2005, och som kulminerade den sommaren. Det var en livskris d� jag ifr�gasatte allt jag gjort, och allt jag inte gjort, under min levnad. Vilken r�ra... *suckar*

Av h�nsyn till mina n�rmaste (och kanske med en dos feghet eller sj�lvbevarelsedrift) har jag inte h�r i dagboken ber�ttat detaljer om vad som h�nde. Jag �r som folk �r mest; det vill s�ga inte alltid den genomgoda, r�ttr�diga och p� alla vis perfekta person som jag skulle �nska att jag vore. Under min kris l�rde jag mig att det �r inte andra heller. ;-)

Omgivningen (anh�riga, v�nner, ytligt bekanta och folk som �ver huvud taget inte har med saken att g�ra) har m�nga �sikter om hur man som m�nniska (s�rskilt kvinna) b�r vara och bete sig, och visst finns det mycket klokt att l�ra, men ocks� mycket som �r tungt att ta emot n�r man redan ligger utslagen.

F�r omgivningen �r det f�rst�s inte l�tt att veta n�r det �r tid att peppa och uppmuntra, och n�r det �r tid att bromsa och tillr�ttavisa.

Icke desto mindre vill jag h�vda att det ligger ett stort ansvar p� varje person i kretsen runt en person som krisar. Min viktigaste l�rdom att f�rmedla om pressade situationer, oavsett sammanhang, �r denna: Ta ansvar f�r dina egna ord!. Vad har du att s�ga som m�ste s�gas h�r och nu? Vad blir konsekvensen om du s�ger det, och om du inte g�r det? Och framf�r allt, varf�r s�ger du det?

Om du tror att du kan sprida minsta lilla ljus i n�gons tillvaro s� f�r all godhets skull, speak up, bjud p� det! �ven om du k�nner dig f�nig, �ven om det inte p� n�t vis kan anses vara ditt ansvar att g�ra det. Ett v�nligt ord kan g�ra enorm skillnad. I ett utsatt l�ge faktiskt livr�ddande skillnad. Sj�lvmord �r en permanent l�sning p� ett tillf�lligt problem, och anledningen till att n�gon tillgriper den �r att det inte verkar finnas hopp eller minsta ljusning n�gonstans, whatsoever, ever again. Du kan g�ra skillnad och det beh�ver inte kosta dig n�gonting.

Om du d�remot �r ute efter att s�nka n�gon med en vass kommentar eller neds�ttande v�rdering, s� bit dig sj�lv i tungan och g� d�rifr�n tills du har t�nkt �ver saken. Vilken r�tt har du att ta ut din frustration p� den h�r personen? P� vilket vis blir v�rlden en b�ttre plats av att du s�ger det du vill ha sagt? Din fyndiga, raljerande eller v�lment uppfostrande kommentar kan vara det som slutgiltigt f�r ett hj�rta att brista. Vill du ta det ansvaret?

I klartext: �s inte din skit �ver andra, om det egentligen �r du sj�lv som beh�ver hj�lp att reda ut dina personliga erfarenheter och tillkortakommanden.

Men, om du har granskat dina egna motiv, funderat �ver de m�jliga konsekvenserna av att tala, och kommit fram till att det finns en avg�rande po�ng med det, s� f�r all godhets skull, s�g det du har att s�ga! �ven om det kostar. Flera ber�mda personer har formulerat samma sentens: Det st�rsta problemet i v�rlden �r inte de ondas handlingar, utan de godas tystnad.

Det h�r g�ller i stort, och i sm�tt.

N�r jag �nd� bakar moralkakor, s� kan jag h�r meddela mitt motto och ny�rsl�fte f�r 2007. "Live and let live!". I �r ska jag (f�rs�ka att) inte sl�sa energi p� att vara f�rbannad �ver korkade typer eller p� folk som g�r s�nt som jag inte skulle g�ra. I �r ska jag satsa min energi p� att st�rka det goda, leva och l�ta leva, s� l�nge det inte skadar n�gon annan. J�pp. :-)

� F�rra | N�sta �