2006-11-25 - Att h�ja sin r�st

�nnu en vecka i full fart trots f�rkylning. Nu har jag varit hes som en kr�ka i tre dagar. I dag m�ste jag vara tyst. I morgon ocks�. Vila st�mbanden, f�r till veckan har jag en miljon m�ten d�r det ska pratas, pratas, pratas.

Jag f�rs�kte mig p� vinklingen att jag blivit hes f�r att jag ska prata mindre och lyssna mer. Det h�ll i tv� sekunder. Sen bubblade jag igen. Oavbrutet. Det trillar ut s� mycket ord och id�er att omgivningen f�r skavs�r i �ronen.

Helst hade jag velat sk�lla ut n�gon ocks� men det gick inte, v�xeln hade st�ngt. I fredags fick jag n�mligen utan f�rvarning en r�kning p� 12.564 kronor. St�lld p� mig personligen, f�r reparation av en skada som en annan person orsakat, erk�nt, anm�lt och dessutom f�tt klartecken fr�n sitt f�rs�kringsbolag att f�rs�kringen t�cker.

Nu har ju jag b�de m�l i mun och skinn p� n�san, s� jag kan enkelt ringa ekonomiavdelningen, ge dem r�tt faktureringsuppgifter och beg�ra en kreditfaktura som bekr�ftelse f�r egen del - men det som gjorde mig s� f�rbannad var den bristande rutinen. Hur kan man bara skicka en s�n r�kning till n�n utan att ens ta reda p� om det �r r�tt person?!! T�nk om jag vore Agda, 87, d� hade jag ju f�tt en infarkt, betalat och blivit bankrutt helt i on�dan. De ska minsann f� h�ra vad jag tycker p� m�ndag, alla inblandade...!

S� det vill till att jag har r�st f�r det d�. Tyst nu, tyst, tyst. Inte ett ord.

Fingrarna �r turligt nog inte hesa, s� jag knattrar flitigt p� tangentbordet.

Dessutom krafsar jag p� en �nskelista �t mig och A. Den tar sig... Utkastet h�nger p� kylsk�pet och vi skriver upp en liten pryl varje g�ng vi uppt�cker att n�got fattas, tagit slut, g�tt s�nder, kommit bort...

� F�rra | N�sta �