kajo@diaryland
» Gästbok
» Mejl

» Arkiv
» Stängt – Kajo bor inte här längre
» Sprängkraft
» En ny bubbla
» Bekvämt vs Bra
» Presentpack


2006-11-25 - Att höja sin röst

Ännu en vecka i full fart trots förkylning. Nu har jag varit hes som en kråka i tre dagar. I dag måste jag vara tyst. I morgon också. Vila stämbanden, för till veckan har jag en miljon möten där det ska pratas, pratas, pratas.

Jag försökte mig på vinklingen att jag blivit hes för att jag ska prata mindre och lyssna mer. Det höll i två sekunder. Sen bubblade jag igen. Oavbrutet. Det trillar ut så mycket ord och idéer att omgivningen får skavsår i öronen.

Helst hade jag velat skälla ut någon också men det gick inte, växeln hade stängt. I fredags fick jag nämligen utan förvarning en räkning på 12.564 kronor. Ställd på mig personligen, för reparation av en skada som en annan person orsakat, erkänt, anmält och dessutom fått klartecken från sitt försäkringsbolag att försäkringen täcker.

Nu har ju jag både mål i mun och skinn på näsan, så jag kan enkelt ringa ekonomiavdelningen, ge dem rätt faktureringsuppgifter och begära en kreditfaktura som bekräftelse för egen del - men det som gjorde mig så förbannad var den bristande rutinen. Hur kan man bara skicka en sån räkning till nån utan att ens ta reda på om det är rätt person?!! Tänk om jag vore Agda, 87, då hade jag ju fått en infarkt, betalat och blivit bankrutt helt i onödan. De ska minsann få höra vad jag tycker på måndag, alla inblandade...!

Så det vill till att jag har röst för det då. Tyst nu, tyst, tyst. Inte ett ord.

Fingrarna är turligt nog inte hesa, så jag knattrar flitigt på tangentbordet.

Dessutom krafsar jag på en önskelista åt mig och A. Den tar sig... Utkastet hänger på kylskåpet och vi skriver upp en liten pryl varje gång vi upptäcker att något fattas, tagit slut, gått sönder, kommit bort...



» Kommentera


« Förra | Nästa »







 
bara ett rosa streck