2005-08-30 - Den j�mrans pappersl�dan

F�r tv� flyttar sedan blev firmans brevpapper inaktuellt. Gammal adress, mejl, telefon och fel logo, fel fr�n b�rjan till slut. En hel kartong, n�rmare 2000 ark. Om man �r milj�knutte som jag s� kan man ju inte bara kasta alltihop i pappers�tervinningen, eller..? S� l�dan blev kvar.

F�rst t�nkte jag anv�nda det som kladdpapper vid telefonen och kylsk�pet, och d�rf�r skar jag ner en bunt ark till vykortsformat. Sedan fick jag n�gra packar gamla valsedlar, vilket �r tillr�ckligt med kladdpapper f�r sis�d�r trettio �r fram�t, utan att jag beh�ver sk�ra. D� hamnade l�dan i f�rr�det.

Vid f�rra flytten kom l�dan fram i ljuset igen, och jag best�mde mig f�r att anv�nda papperet som anteckningsblad vid m�ten. N�r de l�sa arken hamnade i oordning f�r femtielfte g�ngen gav jag upp den ambitionen och tog forts�ttningsvis med h�ftade eller spiralbundna block. L�dan hamnade l�ngst upp, l�ngst in p� lagerhyllan.

I den h�r flytten kom l�dan f�rst�s fram igen, och nu hade jag en ny, str�lande id�. Jag kunde ju bunta ihop skrivblock av det!

Entusiastiskt gr�vde jag fram limpistolen ur pysselsk�pet och skred till verket, bara f�r att genast tv�rnita. Nja. Hm. A4 �r lite otympligt. A5 vore b�ttre. Fram med sk�rmaskinen. Chunk, chunk, chunk! Traven med halverade papper v�xte upp mot taket. En blick p� klockan (22:42) fick mig emellertid att avbryta besk�rningen av omtanke om grannarna. Jaja, jag hade i alla fall redan skurit papper till fyra stadiga block. Buntarna blev lite oj�mna i kanten men det var s�kert bara en f�rdel, d� skulle limmet f�sta b�ttre. Trodde jag.

L�rdom nummer 1: Vid bokbindning b�r pappersytorna ligga precis kant i kant, annars kommer sidorna l�ngst in i bunten att f� f�r lite klister och d�rf�r lossna.

L�rdom nummer 2. Det �r sv�rt att l�gga p� hett lim samtidigt som man kl�mmer ihop arkbunten med fingrarna. Om inte sidorna ligger t�tt ihop n�r man stryker p� limmet s� g�r de inte det sedan heller. N�n slags kl�mma anmodas.

L�rdom nummer 3. Det �r sv�rt att l�gga p� ett j�mntjockt lager av lim. Limklumpar l�ngs ryggen �r fult och de l�ter sig inte maskeras av ett lager silvertejp som ryggf�rst�rkning.

En trekvart senare stod jag d�r, l�tt desillusionerad, med fyra inte s� vackra, hemlimmade anteckningsb�cker av tvivelaktig kvalitet. Den allra f�rsta tappade som sagt blad redan i f�rsta genombl�ddringen. Ur milj�knuttesynpunkt var det kanske inte heller s� fiffigt. P� grund av limmet g�r papperet nu f�rmodligen inte att kasta i �tervinningen n�r det �r begagnat, och f�rresten s� st�r firmans organisationsnummer p� varannan sida s� jag vill nog inte.

Ekonomiskt sett m�ste det vara h�jden av sn�lhet att l�gga s� mycket tid, energi och lim p� att g�ra block av ratat papper men s�dant tar jag inte h�nsyn till.

Jag har redan en ny id�. Nu ska jag sk�ra bort organisationsnumret och sedan spiralbinda arken. D� kan jag ta bort spiralen n�r papperet ska kastas. Den h�r g�ngen m�ste det ju bli bra, va?

� F�rra | N�sta �