2005-08-19 - I sakta mak

Jag har haft h�stk�nning p� kv�llspromenaderna med jycken. Fleecetr�jorna �r framplockade och snart �ker �ven handskarna p�. I g�r trodde jag d�rf�r att termometern f�tt fnatt, tills jag s�g att asfaltsl�ggarna ute p� g�rden hade shorts och bar �verkropp. Det var fortfarande 19 grader p� kv�llen d� vi gick ner till sm�b�tshamnen. L�nge satt vi d�r p� en parkb�nk och s�g den nedg�ende solen f�rga krusningarna p� sj�n i aprikos och guld.

Jag gillar h�sten. V�ren �r en enda l�ng, ot�lig v�ntan p� att det ska bli varmt och gr�nt, �ntligen sommar. Sen n�r sommaren v�l kommer s� g�r dagarna i ett huj, bortfuskade, alldeles f�r fort, man borde ha... tusen saker, gjort mer, tagit vara p� b�ttre. Men under h�sten, d� �r varje dag med sol och v�rme en ov�ntad g�va, n�got att njuta av och gl�djas �ver. En regnskur p� sommaren g�r mig sur i dubbel bem�rkelse, "det ska ju vara sol!!!", men en h�ststorm �r v�ntad, den �r jag rustad f�r, och vintern som kommer efter har jag ingen br�dska till. H�sten �r den tid p� �ret d� jag kan vara riktigt h�r och nu.

Nu �r det fredag och jag har officiellt jobbat en vecka, fast det som blivit utr�ttat �r ytterst blygsamt... knappt ingenting. Det var n�gra saker jag skulle g�ra men de blev inst�llda, och sakerna som jag kunde ha gjort ist�llet �r det inte br�ttom med, �n, s� jag har bara b�rjat titta lite p� dem. Jag vet inte om det �r en f�rst�ndig mjukstart eller en forts�ttning p� mitt destruktiva uppskjutarm�nster. Kanske b�da delarna.

I l�genheten har ytterligare n�gra pinaler hittat sina platser och jag b�rjar sk�nja slutet p� oredan. K�ksbordet �r framskottat s� nu kan jag l�sa tidningen medan jag �ter. Banankartongerna och en del annat �verblivet st�r fortfarande kvar i hallen, f�r personen som ska tilldela mig ett f�rr�d har visat sig vara om�jlig att f� tag i. Jag ringer numret jag f�tt vid alla artiga tidpunkter. Snart b�rjar jag ringa �ven p� oartiga tider.

� F�rra | N�sta �