2005-05-09 - Saker och ting

P� senare �r har jag b�rjat inse att saker - grejer allts� - tar v�ldigt mycket utrymme i mitt liv, ur alla aspekter: tid, plats, pengar.

Att skaffa dem tar faktiskt tid, det gl�mmer man l�tt eftersom det �r roligt och sp�nnande, men sen ska de ocks� g�ras f�rdiga, h�llas i skick, kompletteras, lagas, �ndras, f�rvaras, flyttas runt, bla bla bla. Det �r massor av jobb och kostar massor av pengar.

Saker drar saker. Har man ett verktyg s� beh�ver man n�gra tillbeh�r, en f�rvaringsl�da, en skarvsladd, en arbetsb�nk, ett par kl�mmor... Hips vips beh�ver man ett extra f�rr�d, en verkstad som ska inredas, och strax �r �ven den full av grejer som st�r i v�gen och m�ste flyttas innan man kan g�ra det man t�nkt, s� att man antingen struntar i det man hade lust att g�ra eller inte l�ngre har tid...

R�tt som det �r kan det vara s� att man �gnar mer tid �t att underh�lla och fixa och skapa f�ruts�ttningar �n �t att ha roligt och ha nytta och faktiskt g�ra. Alltid �r det n�got tr���kigt som m�ste g�ras f�re det d�r som man egentligen vill. Det �r sv�rt att s�ga n�r f�r�ndringen intr�ffar, f�r underh�llet och fixandet �r ju ofta ocks� delar i n�jet - till en viss gr�ns, under vissa f�ruts�ttningar ... och f�ruts�ttningar �ndras.

Det h�r �r jobbigt att t�nka p� eftersom jag ocks� �r en s�n person som gillar att vara v�lutrustad: jag �r heln�jd n�r jag har just den grejen som jag beh�ver till ett eller annat g�rom�l.

I mitt fall g�r det emellertid ofta till �verdrift: Om jag beh�ver en grej vart femte �r s� finns det v�l ingen anledning att �ga den? �tminstone borde jag v�l inte ha k�pt den innan jag verkligen st�r i begrepp att anv�nda den, verkligen beh�ver den..? Men det g�r jag, f�r jag har ju �nd� t�nkt skaffa en s�n d�r, �tminstone t�nkt att den vore praktisk och rolig att ha, och n�r tillf�llet nu visade sig...

Oftare �n jag vill erk�nna s� f�rf�rs jag av en ny id�, ett gammalt lustfyllt minne, en h�pnadsv�ckande l�g prislapp, en p�passlig och serviceinriktad f�rs�ljare, k�nslan att det �r "nu". Min vilja �r uppenbarligen som en vindfl�jel.

Resultatet �r att jag har massor av grejer som jag aldrig anv�nt eller bara har anv�nt en-tv� g�nger, och massor av saker som blivit �ver f�r att jag skaffat nyare varianter, svulstiga prylar med fiffiga finesser som jag bara utnyttjar till en br�kdel, och gott och v�l hade kunnat n�ja mig med en mindre, enklare modell. Bortsl�sade pengar, till ingen nytta. N�r jag nu har facit i handen, allts�.

Jo, jag vet att jag inte �r ensam om att vara b�de prylgalen och f� pryl�ngest. Min ena kompis �r r�dd att g�ra sig av med saker f�r att d� kommer han att beh�va dem n�sta vecka, det sl�r aldrig fel. Min andra kompis s�ljer allt p� loppis och f�r lite extrapengar som sedan investeras i andra grejer. En st�ndig rundg�ng som tar hur mycket tid som helst.

Min egen noja �r att det jag har �r os�ljbart. Trots att det en g�ng v�ckt habeg�r hos mig tror jag pl�tsligt att det �r av litet eller inget v�rde f�r n�gon annan. Det �r r�tt mycket jobb med att s�lja grejer: de ska sorteras, putsas, fotograferas, beskrivas, priss�ttas, annonseras, visas. Antingen ringer folk bara f�r att snacka, t�nder falska f�rhoppningar eller �r allm�nt of�rsk�mda, eller s� ringer inte en enda och v�ntan blir olidlig. Besvikelse. R�knar man dessutom in hur mycket man "f�rlorar" vid f�rs�ljningen (mellanskillnaden till nypriset) s� g�r det riktigt i bakl�s.

En massa grejer som jag borde gjort mig av med blir d�rf�r liggande, f�r att de �r f�r v�rdefulla f�r att sl�nga, och f�r att jag redan p� f�rhand gett upp om att s�lja dem.

M�nga grejer blir ocks� kvar f�r att jag haft n�n id� om att det vore roligt att bygga/kl�/m�la/sy/g�ra om grejen/hemma/i stugan. Grejerna �r fortfarande f�rknippade med gamla dr�mmar som kanske blir av n�gon g�ng i framtiden... och t�nk d� vad on�digt det vore att ers�tta dem.

Men. Nu har den dagen kommit:

* n�r jag allvarligt undrar �ver vilken sorts typ jag egentligen �r, om jag fortfarande �r en s�n som pysslar och fixar och g�r saker, eller om jag har f�r�ndrats?

* n�r r�ran av oanv�nda grejer st�r mig upp i halsen, och jag t�nker att 20 sp�nn i handen f�r den d�r 200-kronorsprylen p� hyllan �nd� �r mer nytta �n jag gjort av den hittills.

* n�r jag inser vad den h�r prylcirkusen kostar, i pengar, tid och energi.

Jag tittar tillbaka, omv�rderar beslut och granskar mina dagar. Det finns stora glapp mellan vad jag tror och s�ger att jag vill och vad jag faktiskt g�r. Sj�lvklart finns det sk�l till varf�r det �r s�, men fr�gan �r om sk�len �r sanna och orsakerna verkliga, eller om jag under l�ng tid lurat mig sj�lv?

Eller �r det just nu, i stormen av negativa och motstridiga k�nslor kring alla mina projekt och prylar, som jag lurar mig sj�lv?

Misstanken gnager mig: Om jag inte f�r ens mina sm� projekt gjorda, hur kan jag d� inbilla mig att det ska bli n�got av de stora? De stora projekten som kostar ofantligt mycket mer �n felk�pta byxor, som �ter upp en stor del av min inkomst varje m�nad, och som d�rigenom hindrar mig fr�n att g�ra andra saker som jag nu pl�tsligt vill g�ra.

Det �r en stor sak att s�lja s�dana grejer som tagit mycket plats i ens liv och tankev�rld, som �r del i ens identitetsbygge. Grejer som h�r ihop med hobbies, dr�mmar och sj�lvbild.

Det betyder att man allts� har �ndrat sig, �ngrat sig, river upp de val man gjort tidigare, omdefinierar hela sin person. Om jag inte �r pysseltjejen med de roliga, udda bilarna och husdr�mmarna, vem �r jag d�?

P� ytan handlar det om saker. P� djupet handlar det om vem jag �r och vad jag vill - men hur ska jag kunna lita p� min vilja n�r jag ser i vilka kringelikrokar och �terv�ndsgr�nder den har lett mig hittills?

Ja. Det �r h�pnadsv�ckande hur jag lyckas ifr�gas�tta och komplicera alla delar av min tillvaro. Snart finns det inte en sten eller tuva som jag inte v�nt p�, och jag har fortfarande inte hittat n�gon sj�lvklar, h�llbar, l�ngsiktig utv�g ur detta kaos som jag skapat �t mig alldeles sj�lv.

� F�rra | N�sta �