kajo@diaryland
» Gästbok
» Mejl

» Arkiv
» Stängt – Kajo bor inte här längre
» Sprängkraft
» En ny bubbla
» Bekvämt vs Bra
» Presentpack


2004-12-04 - Tusen ord om jul

Vad tycker du om julen?

Julen är min favorithelg, men jag har all respekt för dem som inte gillar julen. Krockar mellan förhoppningar och verklighet kan ge rejäla ärr.

Vad är positivt, roligt och mysigt?

Trots att jag själv är usel på att vårda traditioner (jag genar, väljer bort och tillför nytt) så tycker jag att det är bra att traditionerna finns, de ger långsiktig kontinuitet och välkomna avbrott i vardagen.

Julen älskar jag, i lagom dos, för:

- den förväntan som skapas med kalendrar, gammaldags adventsstakar och luciaträningar. Ett positivt minne från mina första skolår: Varje mörk, kulen decembermorgon inleddes med med en kvarts högläsning i skenet av stearinljus. Sååå mysigt. Varför är inte det obligatoriskt?

- planerandet och pysslandet, var och hur ska vi fira, vilka ska vara med, vem ska få vad, hur ska det se ut och upplevas? Vad ska köpas, göras, ätas och drickas?

- gemenskapen, skratten och flamset.

- rimmen, ordlekarna, skämten.

- stugvärmen och ljusen (i kontrast till snön, kylan och mörkret ute), pyntet, glittret och de mättade färgerna, dofterna, smakerna, sprak från vedspisen, frostrosor, pappersprasslandet och alla juliga ljud: jinglar, sånger och bjällror, tjocka strumpor på fötterna och hemkokt knäck som fastnar i tänderna.

- mina egna ålderstecken: Jag njuter nästan lika mycket av att lukta på chokladen och hålla i ett nyvärmt saffransbröd som av att äta dem. När jag var liten kunde jag inte få bort papperet från klapparna fort nog, nu drar jag ut på öppnandet, beundrar papper, band och rim, och vill inte att paketen ska avslöja sina hemligheter för fort.

Vad är negativt, jobbigt och svårt?

Negativt med julen är additionsstressen: När folk av olika skäl inte hunnit eller förmått grunda sig själva med frågorna ”vad är viktigt för mig, hur vill jag ha det?” utan hjälplöst tar in den ena idealbilden efter den andra tills kravtraven fullständigt växer dem över huvudet.

Julen är så mycket, och av helt olika anledningar. Budskap och bilder måste tolkas i sina sammanhang och med utgångspunkt i avsändaren, annars blir dubbelheten förvirrande och kan uppfattas som falskhet.

Det är fult att frossa (säger religionen, fattigdomen och hälsooraklen) men fint att ha dignande bord (säger familjeförsörjarplikten, husmodersstoltheten samt tidigare nämnda fattigdom).

Julen handlar om kärlek, osjälviskhet och generositet (säger religionen, ivrigt påhejad av köpmännen som ska se till att hundratusentals anställda både i handeln och i fabrikerna får lön och kan försörja sig även resten av året när köpmönstren återgår till normala nivåer).

Julen är fest och glam och överflöd av allt (säger traditionen, som för övrigt alltid blir helt extrem i amerikansk tolkning) men det var förr, när december var den händelselösaste, mörkaste, långsammaste och magraste månaden på hela året, när folk verkligen hade tid att ta sig för med saker och behövde något att se fram emot och pigga upp sig med. I dag är december en av de mest hektiska och konstlade månaderna på året. Det är elektriskt ljust dygnet runt och full rulle i produktionen, allt måste bli klart, terminsbetyg ska sättas, årsbokslut och kommande säsonger förberedas, inflöden och utflöden stämmas av - och i den kokande kitteln tillsätter vi krav om storstädning och omdekorering av hela hus, mat- och brödproduktion som kan mätta hela fotbollslag, festfixeri i galaklass och presentinköp på en nivå som överskrider fattiga länders utbildningsbudget. Inte konstigt att det blir lite mycket.

Dessutom ska man inte ha massor av grejer, grejer gör en inte lycklig, de är bara till besvär och stjäl kraft (säger minimalister, feng shui-experter och indianhövdingar). Samtidigt är saker våra viktigaste symbol-, kultur- och identitetsbärare.

Självklart är det något alldeles extra för barnen att få hårda paket och massor av godis på julafton - mat och kläder får de ju i vanliga fall också, alla dagar på året. Självklart kan det vara en ofantlig besvikelse om paketet inte innehåller det man hett önskat under så många veckor – för sen är ju loppet kört, nästa månad och nästa år existerar inte på julafton när man är fem eller elva år.

Lika självklart är det att smaken, önskemålen och proportionerna förändras med åren. Vuxna får en exklusivare smak - det som vuxna drömmer om är oftast inget som går att stoppa i en liten låda – men som vuxen kan man samtidigt finna glädje i mycket små saker. Den perfekta harmonin och fyndigheten i ett julrim, en skrynklig hemgjord liten uppfinning som inte fungerar, smaken av en maträtt som är så krånglig att göra att det aldrig blir av till vardags. Som vuxen vet man också att månader och år rinner bort i ett nafs. Det som inte blev i dag kan bli en annan dag, om det fortfarande känns viktigt då.

Ehh. Jag kom visst ifrån ämnet. Jobbig och svår blir julen bara om jag själv (eller någon som jag bryr mig om) inte förmår vara ärlig och tydlig om mina (sina) önskemål och behov. När man säger en sak men vill något annat så lägger man grunden för besvikelser och missuppfattningar. Nästan allt går att lösa om man bara förstår behoven. Och, som jag sagt förut, sluta hymla om julklapparna: tala om i klartext vad du vill och inte, men tilllåt folk att pyssla om dig ifall det är vad de vill. Vill du verkligen göra en rymdresa så kan du få den första skruven, som en gest att din önskan är hörd och respekterad.

Hur är din egen riktigt, riktigt goda jul?

Jag har tagit mig tid att elda ljus i advent, och varje morgon öppnat en lucka i chokladkalendern medan jag kokat frukostte… Jag har förberett julklappar och skrivit kort med lååånga hälsningar.

Jag har valt bland pynt och textil och tagit fram det jag haft lust med, ömsom mer eller mindre. Ingen gran men kanske granris och ljus på balkongräcket, eller kulor och glitter i de stora fikusarna.

Någon dag före jul har jag pysslat tillsammans med K och mamma, hon har kokat knäck och vi har byggt pepparkakshus eller grejat med cernitlera, virkat julgrytlappar, gjort mandelmassetomtar ...

Alla måsten ska helst vara bortstädade den 23:e, så att jag inte känner att jag borde tvätta kläder, städa skåp, skriva fakturor eller nåt annat tråkigt mitt i julhelgen.

Julafton firar jag helst med nära och kära, de människor som jag tycker om men inte nödvändigtvis är släkt med, och alla husdjur förstås. Vi har haft många olika lösningar genom åren. Grötlunch här, julmiddag med klappar där, eller så har vi samlat en massa folk på ett ställe och umgåtts tolv timmar i sträck… Något år har vi varit i solen och inte haft julkänsla alls. Jag gillar alla sätten. Däremot är jag nästan helt säker på att jag inte vill vara ensam – och ska jag nödvändigtvis jobba på julafton så ska det vara med arbetskamrater som jag gillar.

På min jul-måste-lista
- julmust (inte light!)
- pepparkakor och saffransbröd (köpta duger alldeles utmärkt)
- risgrynsgröt (färdig att värma) med kanel
- hemkokt knäck
- mjukt tunnbröd
- hembakta småkakor: brysselkex eller schackrutor, rullrån, bruna bröd, drömmar
- choklaaaaad (inte apelsin, mint, kokos eller likör, men gärna mandel, nötter, kola, kex, honung, chokladkräm). Jag kan slå knut på mig själv för en guldfolierad godbit från Ferrero Rocher.

Jag saknar fortfarande längtansfullt ett vegetariskt substitut för julskinka i tunna skivor, men min jultallrik har aldrig varit överdådig. Där vill jag bara ha tunnbröd, ugnsomelett med någon stuvning, små stekbullar av nåt slag, marinerad quornfilé, kokt potatis, lite rödkål kanske. Och sen kaffe och kakor. Och efter det julklappar. Och sen ännu mer kaffe, kakor och prat, tills det är dags att dricka te och äta smörgås med julmat som pålägg och prata lite till. Sen vill jag åka hem och sova i min egen säng.

Julafton för mig är fest och glam, och därför vill jag att juldagen och annandagen ska vara lugna. Läsa, leka med julklappar, proppa magen full med godis, gå låååånga promenader (om det inte stormar, haglar eller regnar), titta på TV. Samla kraft för vardagen som kommer, fortare än man tänkt.



» Kommentera


« Förra | Nästa »







 
bara ett rosa streck