2003-09-07 - K�rleksf�rklaring

Jag �lskar gamla hus - s�rskilt tr�hus fr�n tiden omkring f�rra sekelskiftet, 1880 till 1920. Jag menar grosshandlarvillor dignande av l�vs�gad snickargl�dje och magnifika kurortshotell med torn och enorma verandor f�r luftg�sterna, men ocks� stramare pr�stg�rdar, storb�ndernas skrytbyggen och de r�dstrukna enkla timmerhus som var f�reg�ngare till Per Albin-torpen. Ljuset, materialen, f�rgerna och symmetrierna f�r min sj�l att sjunga. Ge mig Carl och Karin Larsson, ge mig Ellen Key och Charles Emil L�fvenski�ld.

Vasa? Aldrig h�rt talas om herr L�fvenski�ld? Nej, det �r begripligt, men samtidigt sorgligt. Han var en av det sena 1800-talets fr�msta arkitekter och verkligt framsynt; han propagerade f�r ljusinsl�pp, ventilation och l�sdrift i ladug�rdarna i en tid d� korna hade tr�ngre b�s �n i dag till och med. Hans ritningar s�ldes i h�ften och var fria att anv�ndas av vem som helst. L�vs�gerierna levererade till hela Sverige, s� om du har sett snickargl�dje n�nstans kan det t�nkas att ursprungsritningen finns med i L�fvenski�lds m�nsterh�ften. (Som jag f�rst�s genast skaffade n�r de kom i ett samlingstryck - biblioholism och husfetischism kompletterar varandra utm�rkt...)

Min mormors farfar Johan Olofsson var bysnickare och smed. 1888 k�pte han torpet som styckats av fr�n hans fars g�rd n�gra decennier tidigare, och d�r i Sveaborg byggde han stugan som jag v�xte upp i, och min mor och mormor f�re mig. Det �r ett v�nligt hus med egna ljud och st�mningar, rentav en egen personlighet.

Det �r en sak som fascinerar och tilltalar mig med gamla tr�hus: de st�r �n och ger tak �ver huvudet �t femte eller �ttonde generationen, medan hus byggda p� 1970-talet rivs f�r att de �r uttj�nta och sjuka.

Underh�llsfria byggmaterial, my ass...

Ju mer jag l�r mig om gamla hus, desto ledsnare blir jag n�r jag ser hur folk b�r sig �t med dem. Byter f�nster, d�rrar, tak och fasadbekl�dnad, s�gar upp och s�tter igen och m�lar med plastf�rg i hiskeliga kul�rer. D�rtill f�rledda (eller �tminstone ivrigt p�hejade) av byggmaterials�ljare som i storskr�vlande ordalag d�mer ut metoder och material som provats och f�rfinats i hundratals �r, till f�rm�n f�r industriprodukter som i v�rsta fall f�r grunden att r�mna och huset att ruttna inifr�n p� bara n�gra �r.

Jag har prenumererat p� de lokala m�klarnas utbud l�nge och klickat fram bild efter bild av f�rvanskade hus, halta och lytta av alltf�r omfattande "omv�rdnad". Floatglaset stirrar tomt ur oproportionerliga f�nsterh�l, plastf�rgen bl�nker p� v�ggarna och de korrugerade plasttaken vittrar s�nder ovanf�r tryckimpregnerade trallar.

F�r att l�na en liknelse av Gysinge byggnadsv�rdscentrum: Inte skulle du s�ga upp sidan p� en fin gammal veteranbil f�r att trycka dit en d�rr fr�n en modern Toyota? Men det g�r man med gamla hus.

Nej, jag �r inte den som propagerar f�r absolut bevarande: Sj�lvklart tycker jag att man kan dra in centralv�rme, golvv�rme, bubbelbadkar och tv�ttmaskiner, men det ska g�ras med huset, inte mot det. Min bekanting C d�remot menar att ett gammalt hus inte �r autentiskt utan golvdrag och tjocka ullstrumpor. Hutter. Vi gammelhusfantaster finns l�ngs hela skalan.

Visst, visst, det h�ller p� att sv�nga. Folk sl�nger inte ut gamla kakelugnar l�ngre. Det kanske s�kraste tecknet p� husbevararnas segert�g �r att G�ran Gudmundsson, som driver centrum f�r byggnadsv�rd i Gysinge, �r med i Leva & Bo:s expertpanel. Om husfantaster har ett Mecka s� ligger det i Gysinge, och n�r dess �verstepr�st medarbetar i Expressen, d� fattar man vart vinden bl�ser.

Kanske �r just nu den b�sta tiden f�r oss husfantaster. Det r�der f�rvisso viss brist p� of�rst�rda objekt, men det finns obegr�nsat med l�ttillg�nglig information om hantverket i gamla hus och kurser i hur man underh�ller dem p� b�sta s�tt - och fortfarande folk som �r s� ointresserade eller v�lvilliga att de s�ljer handbl�st glas, spegeld�rrar och lertegel l�jligt billigt. Det g�ller bara att hitta rariteterna innan de ruttnat s�nder i drivb�nkar, som mellanv�ggar i skr�pskjul eller krossats till utfyllnad.

Och detta, mina v�nner, �r f�rsta delen i ber�ttelsen om Mitt Stora Projekt.

� F�rra | N�sta �