2002-04-23 - folkhyfs, typ.

St�llet d�r jag jobbar har sv�ngd�rrar. Det �r ett st�ndigt fl�de av l�st folk och grupper som anv�nder lokalerna. Vid det h�r laget k�nner jag igen de flesta.

I g�r kv�ll stormade det in en kvinna som jag aldrig sett tidigare. "Vi har bokat" sa hon och pekade mot sammantr�desrummet som var alldeles fullt av folk. Jag stack in huvudet och fr�gade om de hade mycket kvar? Nejd�, strax klart.

"Det kan vi inte v�nta p�. D� tar vi Ms rum" best�mde den ok�nda kvinnan och drog iv�g. Jag protesterade: nej, det �r upptaget av en annan grupp, men ni kan ta n�got av de h�r rummen. "Nej, vi tar det h�r" sa kvinnan och marscherade in p� mitt kontor d�r hela mitt projekt just l�g utbrett i h�gar �ver golvet, bordet och stolarna. �hh, jag beh�ver det, sa jag f�rl�get.

Kvinnan stannade upp och tittade p� mig. "Vem �r du d�?!!" fr�ste hon. Jag blev �verrumplad och tyst. Sen sa jag med ett generat leende: Jaa, jag heter Karin.

Kvinnan stormade vidare utan att s�ga sitt eget namn och tog det mellersta av de tre rummen som jag erbjudit. Vid det laget hade det kommit flera personer som jag k�nde igen. Jag h�mtade fler stolar och lugnet l�grade sig.

Sju minuter senare var sammantr�desrummet ledigt, men d� var den ok�nda kvinnan och hennes f�lje f�rsvunna. "Vart tog de v�gen?" undrade jag f�rbryllat.

Av svaret f�rstod jag pl�tsligt att jag just tr�ffat min blivande kollega. Trevlig start p� samarbetet.

� F�rra | N�sta �