2004-05-21 - Utflykter

De senaste dagarna har jag jobbat l�nga pass med rej�l resv�g hemifr�n. Jag har sett helt ov�ntade saker och m�tt m�nga b�de trevliga och besynnerliga figurer...

Efter en f�rmiddag ute i sn�lbl�st och kyla sv�ngde jag in p� ett litet caf� i obygden f�r att tina upp. Att det ens fanns ett caf� d�r f�rv�nade mig, men jag ins�g snart att kaffeserverandet bara var en bisyssla, h�r kunde man handla allt m�jligt och lokalbefolkningen verkade betrakta st�llet som n�n slags fritidsg�rd. Innehavaren fick ett besynnerligt ansiktsuttryck n�r han uppt�ckte mig. Han virrade runt bakom disken, pratade osammanh�ngande, fumlade med kassaapparaten och gl�mde vad jag best�llt tv� g�nger. Sen d�k han ut i k�ket. Minsann om han inte var f�rl�gen, vuxna karl�n.

N�gon minut senare var han tillbaka i ett moln av herrparfym, med nykammat h�r och en ny attityd. P� mindre �n fem minuter fick jag veta att han bor alldeles ensam i sitt stora hus och �r alldeles f�rf�rligt ensam p� kv�llarna, att han ska �ka p� semester den tionde juni och att det finns platser kvar p� flyget. Sedan erbj�d han mig p� st�ende fot jobb; det var bara att hoppa i arbetskl�derna och b�rja genast. Jag svepte det sista av teet, tackade artigt och flydde ut genom d�rren innan han hann komma med n�gra fler f�rslag.

P� ett hotell dan d�rp� fick jag tipset att bes�ka tygaff�ren nere p� byn. "Det �r ett f-a-n-t-a-s-t-i-s-k-t st�lle" sa hotellchefen entusiastiskt, s� jag best�mde mig f�r att �ka dit. F�rst var jag inte s�ker p� att jag kommit r�tt, huset s�g ut som en vanlig villa och det fanns ingen skylt som sa n�got annat. Jag �ppnade f�rsiktigt ytterd�rren och klev in i ett litet rum med brodergarner, n�gra tygrullar och dukar. Jag var inte imponerad. Men visst, det �r ju ett litet samh�lle, man kan ju inte j�mf�ra det med stadsutbudet f�rst�s... t�nkte jag, och sen kom expediten fram ur en osynlig d�rr och h�mtade in mig till det fantastiska st�llet - och tro mig, mina �gon tindrar fortfarande.

P� baksidan av villan i en l�ng enplansutbyggnad fanns rum p� rum med tyger, gardiner, vaxdukar, inredningsdetaljer och presentartiklar, presenterat i en oemotst�ndlig kreativ r�ra. Det k�ndes som att f� g� in i en inredningsdesigners atelj�, h�r och d�r l�g sax och m�ttband och mitt i mattexpon sv�vade en gardinupps�ttning, som om n�gon just h�ll p� att kolla hur den gjorde sig.

"Men varf�r har ni inte n�gon skylt?" undrade jag. "Nej, vi marknadsf�r oss inte �verhuvudtaget, det �r fullt h�r �nd�", svarade expediten.

Senare ber�ttade byborna att kunderna kommer bussvis b�de tjugo och trettio mil ifr�n f�r att handla h�r, just f�r det annorlunda sortimentet, och f�rbipasserande stockholmare ooo:ar och aah:ar n�r de ser priserna, under h�lften av vad de �r vana vid.

Sj�lv tittade jag l�ngtansfullt p� n�gra exklusiva inredningstyger med inspiration fr�n Sundborn och fann mig snart indragen i en kvalificerad diskussion om skandinavisk jugend och arts�n craft med expediten. Dit m�ste jag �ka igen!

� F�rra | N�sta �