2008-04-24 - P� luffen i Erikslund

Scoobs fick ov�ntat bes�k i dag. 50 meter hemifr�n d�k det pl�tsligt upp en hund som jag aldrig sett f�rut, l�s och lycklig �ver friheten. Scoobs som �r en artig kille bj�d hem luffaren till sin g�rd och jag var snabb med att st�nga grindarna ut mot gatan. Medan grabbarna rasade av sig vidtog stora rundringningen, grannarna ringde folk som kanske k�nde n�n som hade n�t liknande... och jag ringde polisen som dessv�rre inte f�tt rapport om n�n saknad hund.

Polisen har v�l inte s� mycket med saken att g�ra, och kanske �r det egenm�ktigt f�rfarande att h�lla fast n�ns hund? Jag vet inte. Kanske borde jag sl�ppa ut den s� att den kunde springa hem sj�lv? Men vakthavande sa lite v�djande: "Jag har hund sj�lv, hur skulle du vilja att n�n gjorde om det var din hund som var borta, du skulle v�l vilja att n�n tog hand om den?"

D� fick jag tillk�nnage att min hund faktiskt kommit bort en g�ng. Sen var beslutet ganska enkelt att sp�rra in luffaren i tr�dg�rden, egenm�ktigt f�rfarande eller ej.

Efter en timme hade alla f�rbipasserande hund�gare tillfr�gats om de k�nde igen hunden, men ingen hade sett den f�rut. Jag hade kollat halsband och �ron men inte f�tt n�n ledtr�d. Fler hundar engagerades i det stora hundrallyt eftersom Scooby hunnit tr�ttna rej�lt p� den envisa g�sten, som var l�ngt i fr�n f�rdigbusad.

Jag diskuterade som b�st med grannen om de kunde h�rbergera luffaren eftersom jag inte ville uts�tta katterna f�r stressen med en s� uppenbart �veraktiv hund. D� ringde det en filur med darr p� st�mman och undrade om jag m�jligen hade en hund till �vers...?

Luffaren som visade sig vara av rasen portugisisk vattenhund (vinkar till T :-) var v�l inte s� d�r �verdrivet glad �ver att f�lja med husse, han hade tydligen g�rna stannat ett tag till. Och husse var v�l besv�rad �ver att ha tappat bort sin hund, s� det blev inte n�n direkt hj�rtlig �terf�rening.

Men jag och Scoobs var n�jda med at f� komma in i v�rmen, och att rymmarhistorien fick ett bra slut. :-)

� F�rra | N�sta �