kajo@diaryland
» Gästbok
» Mejl

» Arkiv
» Stängt – Kajo bor inte här längre
» Sprängkraft
» En ny bubbla
» Bekvämt vs Bra
» Presentpack


2008-02-01 - Jag såg ett ljus

Det blåser kallt i min lilla stad på vintern. Huttrande har jag hukat bakom halsduk och hög knäppning, men de senaste veckorna har varit kallare än vanligt. Min gosiga svarta halsduk ligger kvarglömd någonstans, förmodligen i en bygdegård fyra mil västerut, och dragkedjan i min favoritjacka har öppnat sig nerifrån lika fort som jag dragit upp den. De fyra dekorationsknapparna håller visserligen ihop jackan men inte blir det vindtätt.

Jag har inte köpt nån ny halsduk. Jag gillar min gamla och inbillar mig att den kanske snart kommer till rätta. En ny måste ju kännas rätt, och när ska jag hinna springa i affärer och göra sådana genomtänkta val?

Till jackan beställde jag ett blixtlås via postorder och väntade på leverans. Sen när blixtlåset väl kom hade jag inte ork och tid att sprätta ur det gamla och sy i det nya. Eftersom det är en vinterjacka är det minst fyra lager att hålla ordning på: yttertyg, blixtlås, fyllning och innertyg.

I går drog jag håglöst i min trasiga jacka och beklagade mig över min försumlighet för min vän skomakaren P. Han gjorde omedelbart en besiktning av problemet.

"Titta här, det är bara löparen som vidgat sig", sa P och gick bort till ett sortimentskåp där han plockade fram en ny löpare i rätt färg och storlek. Med tången knäckte han stoppet överst på kragen, drog ut den trasiga löparen, satte dit den nya, provkörde till belåtenhet och klämde sedan fast ett nytt stopp. "Varsågod!".

Jag såg förmodligen ut som ett rådjur i helljussken, fastfrusen med helt uppspärrade ögon.

Jag vet inte vad jag blev gladast för, om det var själva omtanken, allt besvär som han besparade mig eller glimten av proffset i aktion.

Det är något speciellt med att se yrkesfolk jobba, vare sig det är en skicklig bartender eller en fårklippare. De exakta små rörelserna, det precisa resultatet och den synbara lättheten som jag vet är kommen från lång träning. Jag kan titta läänge.

Jag gillar inte att titta på sport men förstår plötsligt vad entusiasterna söker i gymnastik, simhopp, hästdressyr eller för all del japanska teceremonier. Den perfekt balanserade rörelsen.

I går blev jag vittne till ett litet vardagsmirakel, påminnelsen om allas vår potential. Tack P! :-)



» Kommentera


« Förra | Nästa »







 
bara ett rosa streck