kajo@diaryland
» Gästbok
» Mejl

» Arkiv
» Stängt – Kajo bor inte här längre
» Sprängkraft
» En ny bubbla
» Bekvämt vs Bra
» Presentpack


2008-01-12 - Dödsframgång?

I natt drömde jag att jag dog. Som ande tittade jag intresserat på när A och mamma försökte röja upp bland mina tillhörigheter. A stod med en rulle svarta sopsäckar och undrade vad han skulle göra av allt tyg som jag staplat på en hylla. Mams bläddrade i gamla tidningsklipp och broschyrer.

Mitt stora bekymmer var min döda kropp. Näsbenet hade trillat in och lämnat efter sig ett hål, och där näsan möter pannan hade skinnet börjat skrumpna och forma två vertikala fåror. Fult ju, så vill man ju inte se ut.

Nåväl.

I går kväll var jag styv i korken och meddelade A att jag nått framgång i jobbet.

Jag hade den där känslan som man kan få när man hållit på med ett besvärligt pussel eller ska lära sig något nytt. I början och under ganska lång tid grejar man en massa och försöker förstå, men det känns inte som det händer så mycket. Snarare upplever man att det bara blir mer komplicerat ju mer man anstränger sig.

Sen en magisk dag provar man igen och upptäcker plötsligt att bitar faller på plats, inte bara en utan flera stycken. Det är långt från klart men man börjar begripa hur det ska gå till. Ytterligare lite senare vet man att det inte var en tillfällighet eller slump, nu finns förmågan där.

Ibland liknar jag det vid att klättra uppför en brant. Medan man klättrar har man bara bergväggen framför näsan och märker egentligen inte resultatet eller förändringen, hur högt man nått eller hur långt det är kvar. Sen helt plötsligt anar man att en avsats är nära, där man kan vila och titta lite på utsikten. Göra avstämning och ta omtag för att komma vidare.

Så kändes det i går. Mitt sökande efter en form och en strategi för arbetet lönade sig plötsligt. Jag har inte hunnit finslipa eller testa idén men jag känner starkt att den kommer att bära, långt. Det är faktiskt, i den lilla skalan, ett litet personligt genombrott. Här kan ett nytt kapitel starta.

Det var kanske därför jag dog i drömmen.



» Kommentera


« Förra | Nästa »







 
bara ett rosa streck