kajo@diaryland
» Gästbok
» Mejl

» Arkiv
» Stängt – Kajo bor inte här längre
» Sprängkraft
» En ny bubbla
» Bekvämt vs Bra
» Presentpack


2007-08-24 - Prylbegär

Jag har fått begär efter två nya prylar...

Det ena är en liten skärplotter (vinylskärare, folieskärare, kärt barn har många namn) i skrivbordsformat. Normalt sett är vinylskärare dyrbara, skrymmande maskiner som bor i industrilokaler. Den här är stor som en ordinär bläckstråleskrivare (fast typ fem gånger dyrare) och tar lite drygt A4-bredd. Grejen med folieskärare är att man kan göra enfärgade dekaler med garanterad hållbarhet på upp till 10 år utomhus. Tänk text på skyltfönster, bilar och skyltar, eller sirligt "etsat glas" som insynsskydd så vet du vad jag menar.

Man kan också använda den för att formskära fyrfärgsprintade eller screentryckta dekalark med oregelbunden ytterkant. Det är enerverande pilligt att klippa ut såna snyggt för hand, det räcker att man råkar göra en liten knix med saxen eller missa på marginalen för att dekalen ska se ut som andrasortering.

Tredje möjligheten är att använda den för schablonframställning, till motivlack på små och stora bilar, för att schablonmåla gamla tapetmönster på väggar eller föra över sin egendesign på tusen prylar som träkistor, korgar och kaffefilterhållare.

Ovettigt dyrt för en leksak, jag vet, men hur kul skulle jag inte kunna ha med en sån? :-)

Rättelse: jag skulle förmodligen mest ha den i hyllan och gotta mig åt möjligheterna att ha kul med den. Jag har med åren insett att det är så jag funkar. Jag gillar verkligen att ha bra grejer ifall jag skulle få för mig att realisera en eller annan idé. Grejen i sig och vad man i fantasin kan göra med den är intressantare än användandet.

Nå, jag är ju inte ensam om att ha ett lite rubbat förhållande till grejer. Jag menar, kan någon på ett vettigt sätt motivera ägandet av 327 porslinstekannor eller 6789 bläckpennor med reklamtryck? I alla fall inte med att man rent praktiskt behöver dem till teceremoni eller skrivning.

Den andra grejen som nyligen väckt mitt begär är en fiffig liten screentryckmaskin som heter "Print Gocco". Den uppfanns i Japan på 1970-talet som ett sätt för hushåll att göra egna julkort i färg, långt innan datorer och bläckstråleskrivare blev var mans egendom. Den blev en fantastisk succé i Japan. Enligt en obekräftad uppgift finns den i vart tredje japanskt hushåll. Av det kan man tro att marknaden i Japan är rätt mättad.

Bland konstnärer runtom i världen har Goccon kultstatus eftersom den är ett professionellt tryckeri i miniformat. Den klarar sådant som en bläckstråle går bet på, till exempel att trycka guld-, silver- och metallicfärg, ljusa färger på mörka material, och många typer av underlag, exempelvis servetter, väskor, filtad ull, till och med åror av trä och muggar av keramik.

Dessutom är/har Goccon ett genialt enkelt sätt att framställa "mastern" för trycket. Man tar en svartvit kopia i vanlig kopiator, eller printar ut på en laserskrivare, eller ritar motivet med en speciell penna på vanligt papper. Sen stoppar man papperet och en speciell duk i en hållare, fyrar av en blixt och voila, så har motivet förts över till duken/tryckschablonen. Lägg på färg så är allt klart för tryck.

Det besynnerliga är att företaget som uppfann Goccon inte vill exportera den. Jag har inte hittat någon förklaring till det. 2005 tillkännagav företaget att försäljningen till USA skulle upphöra. Då startade en privatperson en kampanj, "save gocco", och nu finns både maskiner och förbrukning till salu i USA igen. Jag gissar att det sker genom privatimport. Tillverkarens webbutik är stängd för internationella beställningar.

Möjligen är det idiotiskt att köpa en Gocco nu, kanske finns det bara färg, duk och blixtlampor att få tag i under några år till innan produktionen definitivt läggs ner - men jag vill ha en i alla fall. :-)



» Kommentera


« Förra | Nästa »







 
bara ett rosa streck