2007-02-22 - Sj�lvbilder

En trasslig relation f�rm�rkar mitt sinne. Det �r sv�rt att skilja p� sak och person men jag tycker verkligen att jag f�rs�kt. �nd� kommer jag (vi) inte fram�t. Jag m�r d�ligt och k�nner mig usel. Mina k�nslor, mitt problem.

Eller..? F�r jag m�rker nu att jag �r potentiellt magsur mot omgivningen.

I g�r bes�kte jag en gymnasieskola. N�gra elever ber�ttade om de snuskiga duschrummen d�r det bland annat var snus i duschmunstyckena och p� spegeln. Skolv�rden ber�ttade d� att han sett killar som spottade ut snus p� golvet i en korridor. N�r han fr�gade varf�r sa de "det finns ju st�derskor".

Tur f�r de grabbarna att det inte var jag som kom f�rbi!

I tanken hetsade jag upp mig ordentligt, gick p� om "personligt ansvar f�r sina egna handlingar" och (bristen p�) respekt f�r andra m�nniskor. I tanken domderade jag om "omogna glin som borde f� tv�ngsprao hos st�derskorna!" och osade svavelfyllt att "arbetsgivare minsann aldrig skulle acceptera s�dana beteenden" blandat med barska "v�x upp!". Jag �r inte helt s�ker men det kan ha funnits med n�n glidning om att bristande respekt b�rjar med en snusbuss p� golvet och slutar med kriminalitet ocks�...

V�rsta moraltanten allts�. :-)

P� nattkr�ken gick jag ut med hunden. Han gjorde sin lilla h�g och jag stoppade handen i fickan f�r att ta upp en p�se... men jag hade inga! De var slut!!! Pinsamt, pinsamt, det h�nder ALDRIG mig, jag har ALLTID p�sar med mig. Ta p�sar ur sk�pet �r lika inpr�ntat i ryggm�rgen som att l�sa ytterd�rren n�r jag g�r ut. Nu stod jag d�r som ett f�n. Jag som �r sur p� alla hund�gare som inte plockar upp f�r att vi andra f�r skulden...

Jag kunde ha g�tt hem, h�mtat p�sar och g�tt tillbaka, i -20 mitt i natten f�r att g�ra min plikt som ansvarsk�nnande hundf�rare - men det gjorde jag inte.

Inte nog med att jag �r en usel m�nniska (konflikt�ren) som potentiellt kan f�rpesta tillvaron f�r andra m�nniskor (moraltanten), s� �r jag dessutom beh�ftad med dubbelmoral ocks�: jag vet vad jag borde g�ra men struntar i det av bekv�mlighet. Jamen, vad s�ger jag? Av bekv�mlighet? Jag �r ju allts� lat ocks�?!

Pl�tsligt framst�r den d�r korsstygnsbroderade devisen i nytt ljus. "�lska mig mest n�r jag f�rtj�nar det minst, f�r d� beh�ver jag det b�st." Ja, k�ra v�rld. *suckar* Just nu �r det inte bara f�r min egen skull som jag beh�ver k�rlek, min omgivning tj�nar nog ocks� p� att jag f�r det...

Tur att jag har mina goa supportrar. :-) Och stackars alla andra magsura typer d�rute som inte har n�gra.

� F�rra | N�sta �