kajo@diaryland
G�stbok
Mejl

Arkiv
� St�ngt � Kajo bor inte h�r l�ngre
� Spr�ngkraft
� En ny bubbla
� Bekv�mt vs Bra
� Presentpack


2007-01-21 - Att leva sin dr�m

Jag tittar s�llan p� TV. Sedan jul har det bara h�nt fyra g�nger. Det lustiga �r att jag vid tre av de tillf�llena fastnat vid dokument�rer med ett gemensamt tema: att leva sin dr�m, "be all you can be" oavsett vad omgivningen tror och tycker.

I julas s�g jag dokument�ren om danska Simone Aaberg som fick en ide om att flyga till krigsdrabbade Kabul i Afghanistan f�r att tr�ffa en ung tjej som hon l�st om i tidningen. Farial �r 16 �r och vill bli pilot, i skuggan av talibanernas v�lde, och Simone best�mde sig f�r att �tminstone l�ta Farial komma upp i luften. L�s mer i
SvDs artikel h�r och Malm� h�gskolas kr�nika h�r.

Lite udda var det: d�r satt jag ensam mitt i den myllrande julfesten, trollbunden av ett TV-program, och ingen annan fattade varf�r jag satt d�r och glodde p� en m�nniska i ett urgammalt flygplan? Men historien v�xte med alla vederm�dor och jag var bara tvungen att f� veta hur det skulle g�. Trots att Simone verkligen lyckades med allt hon f�resatt sig s� blev det �nd� en antiklimax i slutet som ber�rde mig starkt. Detta att fokusera s� starkt p� m�let och �vervinna alla hinder - och sen d�? Vart tar man v�gen d�rifr�n?

F�r tv� veckor sedan var det historien om P-Floyd som visades p� TV. Vi hade sett att P-Floyd skulle ha en konsert h�r och t�nkte k�pa biljetter eftersom A �r Pink Floyd-fan, men vi hade aldrig h�rt dem, och vi var nyfikna s� n�r vi s�g en liten notis om dokument�ren i tidningen b�nkade vi oss. Filmen visade sig vara mycket mer �n bara ett coverbands historia. Det var en film om att v�ga dr�mma och sen g�ra verklighet av det, och uppt�cka att verkligheten kan �vertr�ffa dr�mmen. P-Floyds hemsida hittar du h�r.

En epsiod som etsat sig fast �r n�r Jan Stumsner sl�pper in teamet i sin stora lada hemma i Skog, och ber�ttar om n�r han lanserade id�n att bandet skulle ha en konsert d�r. Han hade inte ens pratat till punkt innan resten av g�nget g�tt ut, de ville inte h�ra talas om dumheterna. Men publiken kom och 2007 �r det 10-�rsjubileum i Skog-ladan... :-)

En annan episod �r n�r Jan vill att bandet ska spela i Dalhalla, det gamla stenbrottet som numera �r friluftskonsertlokal. Jan engagerar str�korkester och en konstflygpilot, och konserten lockar 8000. Stort, fast samtidigt greppbart, f�r det �r ju vanliga m�nniskor som tillsammans �stadkommer detta fantastiska. Det gl�mmer man ofta bort i vardagen.

I g�r kv�ll var det dags igen. Vi satte oss f�r ovanlighetens skull i soffan med glass och kaffe, slog p� TV:n och ramlade r�tt in i dokument�ren om countrypopbandet Calaisa fr�n Malm�. Fyra tjejer (tv� par systrar) hade spelat ihop i tio �r och ville g�ra en skiva men inte f�tt n�n �ppning hos bolagen i Sverige, s� med sina sparpengar �kte de p� vinst och f�rlust till Nashville i USA f�r att spela p� gatorna i hopp om att kanske tr�ffa n�gon som kunde hj�lpa dem vidare. Och det gjorde de!

H�r �r Calaisas hemsida, och h�r �r en artikel i GP om deras skivkontrakt.

Minspelet p� skivbolagschefen James Stroud n�r han h�r dem spela i lobbyn �r obetalbart, och kommentarerna i styrelserummet likas�. "Har ni ingen agent, ingen manager? Men jag vill ju skriva kontrakt med er, vem ska jag prata med - era f�r�ldrar?!"

Det svenska s�ttet att g�ra saker �r r�tt unikt och det t�nker vi s�llan p�.

N�r James sedan diskuterar kontrakt och uttrycker n�got i stil med att "man vill ju tj�na pengar s� att sl�kten och kommande generationer inte beh�ver jobba mer" s� skrattar jag s� att t�rarna rinner. S� t�nker man d�r, i hans krets. Jag �r n�jd om jag bara lyckas f�rs�rja mig sj�lv; aldrig har jag v�l ens t�nkt tanken att jag skulle kunna n� l�ngre �n s�? Och just d�rf�r, s� kommer jag kanske heller aldrig att tj�na mer �n att jag f�rs�rjer mig.

Har man ett m�l s� b�rjar man t�nka annorlunda, och det m�rks p� resultatet.

V�ra egna tankar �r v�r st�rsta begr�nsning. Tror vi att vi ska misslyckas s� g�r vi det. Kan vi inte dr�mma, kan vi inte visualisera vad vi skulle vilja g�ra eller uppn�, s� blir det heller aldrig verklighet.

Och tv�rtom. Kan du dr�mma det, s� kan du g�ra det. Det h�nger p� dig: �r du envis och uppfinningsrik, och vill du det tillr�ckligt mycket, s� kommer du att hitta v�gar fram�t och m�nniskor som vill hj�lpa dig.



� Kommentera


� F�rra | N�sta �







bara ett rosa streck