2006-10-15 - Tv� decennier senare

Hmm, just nu ser min dagbok mycket m�rklig ut... n�ja, jag har inte tid att fels�ka. Om jag v�ntar kanske det g�r till sig sj�lv. Det �r v�l den amerikanska servern som kr�nglar.

Jag har n�t annat som jag vill ber�tta.

P� sistone har jag jobbat intensivt med en sak som handlar om skolans samspel med samh�llet, och av n�gon oklar anledning skakade det liv i ett gammalt minne.

N�r jag gick i h�gstadiet fanns det en fritidsledare p� skolan. Hon hette Birgitta och chefade �ver uppeh�llsrummet, men ledde ocks� en del fria aktiviteter (fritt valt arbete?), d�ribland n�gra oljem�lningskurser. Jag ritade f�r j�mnan p� den tiden.

En g�ng satt jag i uppeh�llsrummet med n�gra pyttesm� f�rgburkar fr�n ett s�nt d�r "paint-by-numbers"-set och m�lade ett litet landskap p� en kartongbit, baksidan av ett Kelloggspaket. Det var pilligt s� jag anv�nde en knappn�l till de minsta detaljerna.

Birgitta kom f�rbi och sa genast att den d�r m�lningen ville hon k�pa. "Du f�r den" sa jag f�rv�nat, men Birgitta stod p� sig. Nej, hon ville k�pa den. Tio kronor bjudet, hon plockade upp en tia ur fickan och lade sedeln p� bordet intill mig.

Birgitta fick som hon ville, trots att jag tyckte att det var genant. Fy vilket �verpris f�r ett taffligt m�leri p� baksidan av ett flingpaket... Men jag var inte mer n�dbedd �n att jag raskt investerade slanten i en kokosboll. Medan jag mumsade p� den undrade jag vad i all v�rlden hon skulle med den lilla m�lningen till.

Birgitta stannade upp och tittade rakt p� mig n�r hon svarade. "En dag n�r du blir ber�md s� kan jag visa upp den och s�ga "det visste jag tidigt att det skulle bli n�t av den tjejen".

Ja, det var ju alldeles knasigt, bara att skratta �t, men episoden bet sig fast i huvudet p� en 13-�ring med taskig sj�lvk�nsla. En vuxen m�nniska, en som inte var mamma och inte var l�rare, trodde p� mig. M�rkv�rdigt.

Jag har inte sett henne sedan jag gick ut h�gstadiet, och inte blev jag ber�md heller, men just i dag k�nns hon av n�gon anledning v�ldigt n�ra. Jag slog in hennes namn p� hitta.se och s�g att hon fortfarande bor kvar.

Raskt plockade jag fram ett vykort (som jag gjort sj�lv) och rafsade ner f�ljande:

"Hej Birgitta!
(En h�ndelse) fick mig att t�nka p� min egen skoltid och vilka personer som gjort intryck som goda f�rebilder. D�r finns du! Du trodde p� mig i en tid n�r jag inte gjorde det sj�lv och det betydde n�got, det minns jag �n. Kram! /K"

Sedan ins�g jag att hon f�rst�s inte minns vem jag �r, och krafsade ner en parentes (CSK 83-86).

1986. Det �r 20 �r sedan. N�gon kommer att bli v�ldigt f�rv�nad... Jag log och satte p� ett r�tt frim�rke. Jag ska posta det i kv�ll n�r jag g�r ut med Scoobs.

� F�rra | N�sta �