kajo@diaryland
» Gästbok
» Mejl

» Arkiv
» Stängt – Kajo bor inte här längre
» Sprängkraft
» En ny bubbla
» Bekvämt vs Bra
» Presentpack


2006-04-16 - Loppisfynd ... eh?

Det säljs whiskyprovarkit med sex för ändamålet speciellt tulpanformade små kupor. Alla kännare vet att whisky ska vattnas. Ändå ingår det inte någon vattenkanna i de där paketen. Än märkligare: inte ens hos de mest välsorterade porslinsbutiker finns det whiskyvattenkannor att köpa.

På restaurang får man in vattnet i ett stort fult lerkrus eller i en gräddsnipa ur kaffeservisen. För rustika, klumpiga eller puttenuttiga för att matcha den sobra bärnstensfärgade vätskan i de smäckra, tunna kuporna.

I sökandet efter den perfekta kannan ramlade jag in på en loppis (den fjärde i ordningen). Där fanns förstås det obligatoriska gulnade pressglaset, kantstött porslin... och där innanför små glaskaraffer i två storlekar.

Det var något vagt bekant med formen, den vida öppningen och sigillet på bröstet. Storsjöhyttans Jämtlandsservis har ett liknande sigill, men det var inte det. Var hade jag sett de där karafferna förut? På nån pub eller restaurang kanske, med husets vin eller bordsvatten i...? Det fanns 5-6 stycken av den större och en liten. Den lilla kostade 5 kronor. Jag gjorde affär med gubben bakom disken.

Väl hemma testade jag fyndet. Den gick bra att hälla ur men den hade samma fel som alla glaskannor utan riktig pip - sista droppen sipprar alltid ner längs kanten och lämnar en ring på bordet. Jaja.

Det är inte den rätta, men den är tillräckligt bra, och till det priset ett rent fynd.

Jag hade fortfarande inte kommit på var jag sett den förut, så jag visade den för andra. "Jo, det är nåt bekant med den ... visst måste det vara en vinkaraff..?" Men ingen hade lösningen på gåtan.

Några dagar senare stod jag vid spisen och lagade korv stroganoff med lök, tomatpuré, mycket paprikapulver, svartpeppar och kinesisk soya. Efter en tur till kylskåpet fångades min blick av en silhuett på bänken. Men?!! Är det...? Fram med karaffen ur porslinsskåpet.

Jodå, mycket riktigt. Skalade man bort plastlocket, pipen och etiketten så var likheten definitiv, endast storleken skiljde. Mitt loppisfynd var i sitt tidigare liv en soya- eller vinägerflaska från Druvan i Eslöv.... Sigillet på bröstet saknas numera (blev väl för dyrt kan man tänka) men på min soyaflaska som varit med ett tag fanns det.

Ja. Nog för att det sägs att folk köper "vad skräp som helst" på loppis, men jag är nog i särklass ändå. Jag har minsann köpt återvinningsglas... :-D



» Kommentera


« Förra | Nästa »







 
bara ett rosa streck