2004-11-07 - Pyssel, laser och nycklar

Pysselfantomen har impulsshoppat:
- en lamineringsmaskin med plastfickor
- paljetter, p�rlsnoddar, silver- och guldtr�d, glitter, sm� glaskulor
- fem ramar i storlek 50x70 cm

B som gillar nya leksaker fick n�jet att packa upp lamineringsmaskinen och provk�ra den. Det var kul. Nu f�rs�ker vi krysta till alla m�jliga anv�ndningsomr�den f�r den. Falska k�rkort var B:s id�. Jag t�nker mig snarare personligt memory f�r dreglande barn i bekantskapskretsen eller ploj-utst�llarbrickor f�r jubilarer.

Och nu blir det reklaaaaam: N�rmast p� min investeringslista st�r en f�rglaserskrivare. De har rasat kraftigt i pris sedan i fjol, nu kan man f� en Xerox Phaser 6100 med duplex (skriver b�da sidorna p� en g�ng), h�ftesfunktion och andra finesser f�r under 3000 kr (l�gg p� en femhundring s� f�r du n�tverksversionen f�r husets alla datorer) hos ITbolaget. En omg�ng nya patroner kostar lika mycket som skrivaren, men toner r�cker ofantligt mycket l�ngre �n bl�ck, torkar inte ut och smetar inte vid utskrift. Dessutom byts varje f�rg separat, en klar f�rdel j�mf�rt med 3- och 5-f�rgsbl�ckpatroner d�r man m�ste byta hela patronen f�r att en av f�rgerna tagit slut. Skrivaren har drivrutiner f�r b�de Mac och Windows.
L�s �ven Mikrodatorns test om du blev intresserad. Slut p� reklam.

I natt n�r jag knappt vaken raglade ut med hunden uppt�ckte jag en tjej som g�mde sig bakom en bj�rk p� g�rden. Hon var betydligt bredare �n bj�rken s� det var inte s�rskilt sv�rt att se henne, men jag funderade inte s� mycket p� vad hon gjorde d�r eftersom jag hade ett eget och ganska akut bekymmer. Jag hade just insett att jag g�tt ut utan nycklar, telefon och pengar, och porten bakom mig hade precis g�tt i l�s med en bastant sm�ll. Utel�st. Suck.

Jag visste att klockan var ungef�r kvart �ver ett, allts� var det tre timmar innan porten skulle l�sas upp. B var hemma men han glodde p� TV och vi bor p� �versta v�ningen, s� att busvissla och kasta grus p� rutan var inte att t�nka p�. F�r det f�rsta kan jag inte kasta s� h�gt och f�r det andra skulle ingen av oss reagera ens om det var visselt�vling ute p� g�rden.

Jag funderade �ver olika m�jligheter medan jag vallade hunden l�ngs den ordinarie rundan. Skulle jag s�tta mig och v�nta, och hoppas att n�gon granne varit p� krogen? Eller f�rs�ka leta upp en telefonautomat? Men s�dana existerar ju knappt l�ngre i mobiltelefonernas tidevarv. Dessutom hade jag varken kort eller mynt p� mig.

�ter utanf�r porten noterade jag att tjejen bakom bj�rken nu f�tt s�llskap av en tjej till. De stod utanf�r en port i grannhuset och den ena tjejen gr�t s� det skvalade. Typiskt fest-syndrom om ni fr�gat mig. Olycklig k�rlek, b�sta v�nner som svikit, f�r�ldrar/l�rare som inte begriper n�t. Vanligtvis skulle jag inte l�gga mig i s�nt men nu var jag i en prek�r situation, utel�st, och damerna s�g ut att vara i den �ldern att de troligen hade mobiltelefon. Jag stegade fram och f�rklarade l�get.

Gr�tande tjejen som var t�mligen berusad svarade mellan snyftningarna att jo, de var utel�sta men telefonen var ju inte mycket till hj�lp i det l�get, de kom inte in i alla fall. Det tog en stund innan hon f�rstod vad jag pratade om. Bj�rktjejen �ppnade inte munnen p� hela tiden. M�jligen var hon �nnu mer berusad.

N�r jag v�l f�tt B att svara i telefon (det kr�vdes m�nga signaler p� alla telefoner f�r "det �r ju bara fyllon som ringer den tiden p� dygnet!") s� h�mtade jag huvudnyckeln i f�reningens kassask�p, kontrollerade de n�dst�llda damernas legitimation och sl�ppte in dem i deras hem. Dessutom gav jag dem en tjuga f�r l�net av telefonen.

Tjejerna fattade nog aldrig vem jag var och hur det d�r med d�rren gick till egentligen. Undrar om de ens minns det i dag?

Jag kommer i alla fall ih�g att ta med mig nyckeln de n�rmaste dagarna.

� F�rra | N�sta �