2004-08-07 - Tuffa tider f�r en dr�mmare

Har ni sett den d�r tv-reklamen? En karl kutar runt i mossan ute i skogen och planerar ett husbygge: Marmorgolv h�r! Trappa ner till k�llaren! Familjen sitter kvar i bilen, inte ett dugg imponerade. Till sist drar frun upp rutan f�r att slippa se och h�ra el�ndet.

- �r det s� du ser mig? fr�gade jag B.

- Lite, erk�nde han.

Tja, det f�rv�nar mig inte. S� l�nge man inget presterar s� �r id�er bara tomma ord. Kommer jag n�nsin att f�rverkliga ens tredjedelen av mina? Troligen inte. En stor del av n�jet �r ju just att dr�mma, planera och r�kna. Jag hinner �ndra mig m�nga g�nger om innan jag rent konkret s�tter ig�ng att bygga eller f�r�ndra. D�rf�r f�rs�ker jag undvika att prata med den yttre omgivningen om vad jag t�nker och vill g�ra. Folk �lskar att racka ner p� andras misslyckanden. En kille som b�rjade prata om att bygga hus f�r tv� �r sedan och �nnu inte har kommit ig�ng �r bekantskapskretsens favoritsnack. "Jo, dr�mma g�r ju men n�r pengarna ska fram s� stupar det, hehe."

Varf�r �r en del m�nniskor s� skadeglada n�r andras dr�mmar kraschlandar? Dr�mmare l�ter �tminstone tanken sv�va ovanf�r den krassa vardagens sm� f�rtretligheter, de ber�ttar med liv och lust och m�lar upp f�rf�riska scenarier. Kan man som publik inte bara njuta av det som en god historia �ven om man f�rst�r eller i alla fall misst�nker att det aldrig blir av?

I kv�ll ska b�de jag och K p� kalas, hon p� sin sv�gerskas 30-�rskalas, och jag p� min sv�gerskas 40-�rskalas. Dessutom p� samma ort. M�rkligt sammantr�ffande.

� F�rra | N�sta �