2004-06-02 - R�ddningstj�nsten

Jag och en kund hade m�te utomhus i det fina v�dret i dag. Fr�n terrassen hade vi utsikt �ver den sjufiliga korsningen till bilbron, d�r trafiken var t�t. Pl�tsligt f�ngades min uppm�rksamhet av en r�relse som inte st�mde med det normala.

Det visade sig vara en liten farbror som hukande pilade in och ut mellan fordonen och upp och ner p� refugerna. Bilar tv�rnitade eller drog f�rbi i vilda v�jningar och n�n slags uppr�rd tecknad kommunikation p�gick mellan f�rarna och den lilla figuren som �msom klamrade sig fast vid stolpar, �msom sprintade i slow motion. Lyckligt �ver p� andra sidan b�rjade han g� ut mot bron men snubblade ideligen p� den h�ga stenkanten.

Vi satt tio personer p� terassen och alla glodde stor�gt men ingen gjorde n�got. Vill s�ga, tills farbrorn raglade till och hamnade n�gon decimeter ut i k�rbanan. D� spratt jag upp fr�n stolen och sprang allt vad jag orkade ner fr�n kullen, �ver k�rf�lten och iv�g ut p� bron. Jag hann precis f�nga upp honom innan han f�ll ut framf�r en bil. Nio personer p� terassen str�ckte p� halsarna och f�ljde intresserat h�ndelserna.

Farbrorn hette Harry och skulle till en butik p� Storgatan i centrum. Han hade Parkinson och det var d�rf�r han hade lite sv�rt att g� och prata, ber�ttade han. Jag f�rklarade att man inte f�r g� p� bilbron och att det skulle bli en ganska l�ng promenad �ver g�ngbron. Vore det inte b�ttre att g� hem och be att f� skjuts ist�llet? Nejmen! Inte hade n�n tid att skjutsa honom, och taxi kom inte p� fr�ga, det var s� dyrt. Och f�rresten s� tyckte han om att promenera, s�rskilt n�r det var s� fint v�der.

Jag ledde honom vid armen tillbaka till fastlandet, men nu var han tr�tt och n�r vi kom av bron f�ll han ihop vid v�gkanten. Jag lyfte in honom p� refugen och stod d�r r�dvill. D� kom kunden med en mobiltelefon s� att vi kunde ringa hemmet d�r Harry bodde, och i samma stund stannade en kvinna i bil. Hon erbj�d sig att skjutsa hem Harry om vi ordnade s� att n�gon m�tte honom d�r, och med ovana grepp lyckades vi baxa in farbrorn i baks�tet p� bilen utan att han slog sig n�nstans.

Jag vinkade �t Harry n�r han �kte iv�g men det s�g han inte. De �tta personerna p� terassen gick in igen.

N�r jag blir gammal hoppas jag att jag redan har k�pt allt jag beh�ver, eller att n�gon har tid att f�lja mig till butiken. S�rskilt om det �r s� fint v�der som i dag.

� F�rra | N�sta �