2003-10-18 - Kompensationer

Min epostl�da sv�mmar �ver av reklam om kemiska f�rb�ttringar av kropp, sj�l och livskvalitet.

I dag fick jag ett mejl med rubriken Help with Moods, ungef�r Hj�lp med hum�ret. K�p Zoloft f�r 85 dollar, Prozac f�r 119 dollar, vars�god, v�lj och plocka som i matbutiken. D�r intill fanns flera fina avdelningar med s�mnhj�lpmedel, muskelavslappnande, f�r sexuella prestationer, migr�nbefrielse, h�lsa... En pillerbutik p� n�tet, gl�ttigt illustrerad med en solros: Brighten your life. Pigga upp tillvaron. Jod�.

Ett piller f�r varje problem. Gapa och sv�lj.

Jag f�rst�r att det �r lockande att k�pa snabb lindring p� burk. N�gon l�sning �r det ju inte, m�jligen med undantag f�r det man kan hitta under avdelningen h�lsa. Alla de h�r funktionerna som pillren p�verkar ska normalt fungera, och g�r de inte det, s� borde man angripa grundproblemet och inte symtomet. Det �r min grundinst�llning.

Sen vet jag av egen erfarenhet hur det �r att vara s� deprimerad att man �nskar att man inte vore f�dd. Det har funnits veckor och m�nader n�r jag har �nskat att jag bara skulle sluta existera: st�nga �gonen, sluta andas, uppl�sas i intet och utpl�nas ur m�nniskors minne.

S�dana dagar sk�r en telefonsignal som en kniv genom kroppen, hj�rtat skenar, blodet sprutar, �ngesten kramar ihop magen till en liten h�rd klump, tungan �r en torr barkbit. S�dana dagar kan det vara om�jligt att ens kliva upp ur s�ngen, f� p� sig kl�derna, borsta h�ret. S�dana dagar verkar en tur till mataff�ren lika om�jlig som en expedition till Himalaya.

Nej, det syns inte. Man blir expert p� att v�rda fasaden och sektionera tillvaron. Var tredje dag eller s� piffar man till sig, visar sig ute i all hast och rafsar ihop vad man beh�ver f�r att �verleva ytterligare en tid. Vissa delar f�r rasa helt: i mitt fall krukv�xterna, hemmet, umg�nget. Folk noterar m�jligen att man blivit osynlig och sv�r att f� tag i men reagerar inte n�mnv�rt �ver det. Hon har v�l mycket att g�ra f�rst�s. I sj�lva verket g�r all tid till att bara f�rs�ka h�lla ihop de spillror man blivit och samla kraft till n�sta offentliga utryckning.

Jag kan alla knepen. L�t nummerpresentat�ren samla nummer tills du laddat tillr�ckligt f�r att beta av dem. �r det ok�nda nummer f�r den som ringer prata in p� telefonsvararen, s� kanske det g�r att f�rbereda ett svar till n�sta g�ng de h�r av sig. S�ger n�gon man m�ter "hej, hur �r det?" s� ler man och s�ger "hur �r det sj�lv d�?"

I v�rt stressade samh�lle �r det inte m�nga som m�rker undanglidningen, och de f� som g�r det undviker respektfullt och f�rsiktigt att kommentera det.

Utom en, som med t�ng, skruvst�d och mildaste �msinthet drog ur mig m�ngder av svart s�rja och tvingade mig att se el�ndet som jag bar inombords. Sedan rusade jag hem och kraschade p� hallmattan, utslagen i tv� dagar. N�r man �r p� det stadiet hj�lper det inte att h�va ur sig, snarare tv�rtom. Det �r som om magsjukan skulle ha fr�tt igenom och lossat alla in�lvorna - kr�ks du s� d�r du.

Om jag hade trott p� piller s� skulle jag v�l ha k�pt en s�ck och en skottk�rra full.

Om jag hade trott p� psykologer och terapeuter s� hade jag v�l tagit bankl�n och campat utanf�r deras d�rr tills de sl�ppte in mig.

Men jag tror inte att n�gon kan hj�lpa mig utom jag sj�lv.

Vi m�nniskor �r avancerade kemiska system. Lika lite som mina skor passar min sambo tror jag att en pillerburk kan passa alla. Jag har sv�rt nog att hitta ett par skor som �r sk�na, n�r jag m�r bra och har ork att leta i butik efter butik. Hur sv�rt ska det d� inte vara att experimentera fram vilken substans eller hj�lp jag beh�ver, n�r jag m�r d�ligt?

Depressioner fascinerar och f�rbryllar mig.

Hur kan det komma sig att jag, en priviligierad vit kvinna utan allvarligare fysiska besv�r, med ordnad tillvaro och stabilt socialt n�tverk i ett krigsf�rskonat land, kan bli s� olycklig att jag inte vill leva? Jag har v�l allt man kan beg�ra?

Men jag �r inte ensam. Det �r den slutsats jag drar n�r jag ser alla dessa reklammejl om hur man ska f� ett b�ttre liv genom kemikalier, operationer, lotter, snabba klipp, nya relationer. Och s� alla dessa handb�cker och f�rf�rande m�nnisko�den som toppar b�sts�ljarlistorna. Varf�r vill vi allihop l�sa om gr�nsakerna som stoppar v�ra blodsockerrusningar, hur tankem�nster kan f�r�ndras, pojken som kallades det och kvinnan som br�ndes levande? Varf�r �r vi s� sugna p� mer pengar, nya kickar, b�ttre prestationer, st�rre...?

...

H�r skulle jag vilja skriva svaret p� min egen fr�ga, men jag vet det inte.

Nyckelorden �r balans och r�relse, s� l�ngt har jag kommit. Balans f�r att allt vi g�r �r f�r att kompensera n�got som s� sm�ningom m�ste motkompenseras, och r�relse f�r att vi alltid �r i f�r�ndring, som det vatten vi till stor del best�r av.

I dag �r jag hyfsat stabil, annars skulle jag inte kunna ber�tta om det h�r. Men jag har doppat tv� g�nger och f�ruts�tter att jag kommer att g�ra det igen, och kanske igen, tills jag l�rt mig l�xan: hur man bevarar balansen i den st�ndiga r�relsen.

� F�rra | N�sta �