2003-10-05 - G� hem

Vaknar och tittar p� klockan: halv�tta p� s�ndag morgon. Inser att B inte har kommit hem �n. Mentalt �r jag klarvaken men kroppen fumlar n�r jag letar efter telefonen och ringer hans mobil. En alls�ngssprucken r�st svarar i andra �nden. Han �r kvar p� kalaset.

Det har h�nt f�rut; p� Molles tid var det hunden som v�ckte mig p� morgnarna f�r att oroligt tala om att "han �r inte hemma �n". F�rsta g�ngerna vid sex, sen l�rde vi oss att han kunde bli senare �n s�, sju eller strax �ver - men hittills inte s� sen som halv�tta.

Jag kan inte hj�lpa det, jag blir orolig.

B �r sedan l�nge med i ett g�ng som v�grar v�xa upp och r�tta in sig i Svensson-ledet. De har sin egen klubb med rock�n�roll och bar, till och med egen dresscode. N�r vi tr�ffades h�ngde jag p� tills den nya dagen grydde. Nu har jag sedan l�nge tappat intresset f�r fyllan, tjafset, de st�ndiga partnerbytena, cigarettr�ken och samtals�mnena: variatorremmar, lustgas, bl�sta toppar och borrade block, vidriga groggar och hur fulla de var h�romsistens. B d�remot �r ofta last man standing.

Problemet �r att han inte alltid �r ute till halv�tta. Jag menar, d� skulle jag ju veta. Ibland, fast det �r s�llan, kommer han redan vid tre, oftast �r han hemma vid halvfem-fem.

Vad rusar genom skallen n�r jag blir r�dd att det h�nt n�got? Ja, han kanske har b�rjat g� hem, det har h�nt. Hur l�nge klarar man sig i jeans och t-shirt i +4 utan att bli nedkyld? V�rst �r det p� vintern, vid temperaturer under -20. Det �r n�stan en mil att g� och det �r vatten l�ngs v�gen. Jag har l�st om folk som drullat i, eller blivit r�nade. Han kanske har f�tt skjuts av n�gon, eller blivit desorienterad och g�tt �t fel h�ll. D� har jag inte r�knat med den f�rbjudna tanken att han kanske hittat n�gon som �r intressantare �n jag.

Var ska jag leta, vad har h�nt, hur l�nge sedan �r det?

Jag b�nar och ber: ring om du inte f�r skjuts, det spelar ingen roll vad klockan �r, jag kommer och h�mtar dig n�r du vill �ka hem. Han skruvar generat p� sig, det �r kanske pinsamt att bli "hemh�mtad"? Fast han s�ger att det �r f�r att han inte vill v�cka mig.

Det v�cker minnen. N�r jag gick i gymnasiet h�ngde jag ihop med �. Vi umgicks i obskyra s�llskap och f�rsatte oss i de m�rkligaste situationer, men det slutade alltid med att hon fram p� sm�timmarna ringde sina f�r�ldrar som s�mndrucket ryckte ut och h�mtade oss. Oss, inte bara henne. Jag tyckte att det var pinsamt, en omv�g f�r dem, inte beh�vde de skjutsa hem mig, jag kunde g�.

Nu, femton �r senare, f�rst�r jag varf�r de utan knot kom mitt i natten varje g�ng och deras obevekliga inst�llning gentemot mig: Kliv in i bilen j�nta!

Hur skulle de kunna forts�tta existera som vanligt om de i m�ndagens tidning l�ste "ton�rsflicka f�rsvunnen/r�nad/misshandlad/v�ldtagen/m�rdad efter fest" och visste att de kanske kunde ha f�rhindrat det?

Hur ska jag kunna leva med att n�got h�nt B, som kunnat undvikas om han bara ringt det d�r samtalet?

Jag drar p� mig kl�derna och tar bilen f�r att h�mta min man, glad �ver att han m�r bra. I d�rren till kalaslokalen m�ter jag L, fr�cke glidaren L, som fortfarande berusad meddelar att d�rinne �r de minsann tr�tta. Jag ser rynkorna kring de insjunkna, glansiga �gonen och t�nker p� hans fru och barn d�rhemma, som kanske undrar som jag. Om bara n�got �r fyller han 40. Vassare �n jag avsett s�ger jag: "ja, vet du vad, det �r sj�lvf�rv�llat!" och hans kompisar gapskrattar �t hans f�rv�nade min.

Nej, det var l�nge sedan jag tyckte att det var tufft att parta. Jag har blivit gammal och jag g�r inget f�r att d�lja det. Ge mig njutbara middagar och l�nga vindlande samtal om v�sentligheter och trivialiteter till l�ngt in p� sm�timmarna, ta f�r all del mer vin eller �l om du vill ha och visst kan vi under n�gra timmar leva i musiken och l�ta baskaggarnas dunk vibrera i v�ra in�lvor, men bespara mig det repetetiva tomg�ngssnacket, potensm�tandet, skroderandet, kladdandet, det styrsell�sa raglandet och den oseende glasartade blicken. G� hem, innan du blir patetisk.

Jag och husdjuren b�ddar ner B. Han �r glad och har haft roligt och kraxar som en kr�ka, och jag t�nker f�r mig sj�lv att jag inte beh�ver vara s� j�vla kritisk, f�rbannade fr�ken pr�ktig. Oron har lagt sig f�r den h�r g�ngen.

Ibland �r det mil mellan v�ra v�rldar.

� F�rra | N�sta �