2003-09-14 - Sl�pvagnsdramatik

I full fart kom vi fr�n Projektet med tv� tomma sl�pvagnar p� rad. Jag hade br�ttom f�r jag hade inte r�stat. D� gick pl�tsligt en sk�lvning genom bilen. "Jamen va ..." sa jag och tittade i backspegeln. Bakom bilen sprutade gnistor p� v�gen, och i det samma utbrast jag: "... � h�r kommer hjulet!"

Jag fick stopp p� bilen och med gapande munnar s�g vi hur sl�pvagnshjulet for f�rbi tv� meter ovanf�r marken i full fart r�tt ut i skogen p� andra sidan v�gen. Sen tittade vi p� varandra och mamma skrattade s� hon knappt fick luft. "Varningstriangeln!" sa hon och pekade p� mig. "Hjulet!" sa jag och pekade mot skogen.

Minuten senare kom pappa med sitt ekipage. Han hade sv�ngt in p� OK f�r att k�pa en tidning och precis missat dramatiken.

Det var lagret i hjulklumpen som hade skurit. P� tv� r�da minuter hade vi bytt sl�pvagnar, jag hivade ut hylsnyckelsatsen ur skuffen (de enda verktyg jag hade med mig) och sedan l�mnade jag mina f�r�ldrar vid v�gkanten i skogen med en havererad sl�pvagn.

Jag hann till r�stlokalen.

V�l hemma ringde jag f�r att h�ra hur det g�tt. Jod�, mamma hade klivit ner i diket och hittat en stadig ungbj�rk som ruttnat av vid roten, och genom att vrida och dra allt vad hon orkade lyckade hon f� loss den. Sedan hade pappa kvistat den med kofoten, f�st den med ett sp�nnband vid draget, och s�nkt ner hjulklumpen (eller det som var kvar av den) p� stammen. Med denna provisoriska sl�de drog de vagnen en kilometer till n�rmaste by d�r de fick st�lla upp den p� g�rden hos en karl.

Jag tackar skydds�nglarna f�r denna lyckosamma utg�ng.

Det hade kunnat h�nda p� den h�rt trafikerade 110-v�gen som jag sv�ngt av fr�n f�r bara 250 meter sedan. Det hade kunnat h�nda med fullastad vagn vid m�te. Hjulet for �ver m�tande k�rbana. Det hade kunnat g� otroligt illa. Ist�llet blev det bara en k�ck anekdot i min dagbok.

� F�rra | N�sta �