2003-08-28 - Jag �r inte r�dd...

Milda Bothilda, k�ra v�rld, himmel och pannkaka.

Jag ska g�ra det.

Det �r helt vrickat och helt r�tt och fullst�ndigt idiotiskt och genialt i all sin storhetsvansinnighet.

N�r jag ber�ttar f�r folk (bara de n�rmaste och s� n�gra p� avg�rande positioner �n s� l�nge) s� tindrar deras �gon och skrattet bubblar fram. De tror knappt sina �ron men tanken f�r det tydligen att pirra i dem ocks�.

Det g�llde �ven B till att b�rja med. Sen sov han p� saken och kom fram till att nej, det �r inte rimligt, det kan inte g�, det �r bara alldeles f�r stort. Mina egna k�nslor har slagit som en metronom i tv� dagar: F�r-emot, ja-nej, det �r klart det g�r-nej, det g�r inte. Fulla utslag �t b�da h�llen.

M�jligheterna �r enorma, och risken i det h�r l�get n�stan obefintlig. F�rutom plan A och B finns C, D och till och med E. Det v�rsta som kan h�nda �r att jag st�r d�r med ett gigantiskt monument �ver min of�rm�ga. Det kan jag leva med. Den br�nnande fr�gan i kv�ll var snarare: kan jag leva med att ha haft en dr�m inom r�ckh�ll, men v�lja bort den av r�dsla och bekv�mlighet? Jag tror inte att jag skulle gr�mt mig efter�t om jag sagt nej, men jag tror att det skulle p�verka mig som person; cementera den lilla figuren som alltid v�ljer det s�kraste och enklaste alternativet �ven om det begr�nsar man�verutrymmet till minsta t�nkbara.

Jag sa ja. Och nu har jag blixtrande huvudv�rk och m�ste stupa i s�ng omedelbart.

(Ja, jag vet att ni �r nyfikna men jag kan inte ber�tta mer f�rr�n n�sta vecka d� kontrakten �r skrivna. Om ens d�. Nya id�er �r �mt�liga, de kan d� om n�gon �r elak mot dem.)

� F�rra | N�sta �