2003-08-15 - Berg-och-dalbana

Ute p� promenad med hunden gottade jag mig �t de senaste dagarnas flyt.

Jag arbetar som underleverant�r �t andra f�retag, och h�romdagen blev jag tillfr�gad att �verta ett uppdrag som en annan misslyckats med. Det var lite k�nsligt, min uppdragsgivares kund hade varit mycket uppr�rd och besviken �ver det f�rsta resultatet. N�r jag h�rt lite mer vad det handlade om sa jag att jod�, visst kunde jag fixa det. Senare fick jag h�ra att a) uppdragsgivarens kund k�nde till ett uppdrag som jag tidigare utf�rt och hade beg�rt att f� just mig, och b) att uppdragsgivaren till en tredje part sagt att eftersom de var m�na om att �teruppr�tta sitt rykte nu hade anlitat en verkligt erfaren och kompetent person f�r att g�ra en positiv omstart... :-)

Jamenvisst. S�nt kan man ju leva ett tag p�. L�gg d�rtill en annan uppdragsgivare som spontant och i vittnens n�rvaro ber�ttade hur n�jd de var med det jag gjorde �t dem i v�ras, och det faktum att jag i dag hade s�nt flyt med en massa sm�saker att jag kan vara helt ledig p� m�ndag. Ahhh.

Jag var allts� r�tt bel�ten med mig sj�lv d�r vi lufsade fram p� trottoaren i det s�mniga lilla villaomr�det. Scooby gjorde busiga sm� piruetter bredvid mig och solen sken. Livet var fantastiskt. S� n�dde vi fram till en �ppning i ligusterh�cken och pl�tsligt s�g jag en stor svart blandrashund g�ra en ljudl�s, flygande attack mot oss fr�n bara n�gon meters h�ll. Scooby skrek i d�ds�ngest och f�rs�kte fly, men jag stirrade bara helt paralyserad r�tt in i det vid�ppna gapet. En tusendels sekund senare f�ll besten till marken, halvt strypt av sin egen kedja.

Han var bara tillf�lligt nere f�r r�kning, men jag noterade i mitt chocktillst�nd att det var en kraftig rottis- eller labradorkorsning och att kedjan inte r�ckte �nda fram till grindh�let. Han hade inget f�r att han ryckte i den, dreglade, sk�llde och rev upp grus. Jag tog ett stadigt tag om Scooby och sl�pade honom vidare.

I hundra meter var jag bara chockad. Sedan uppt�ckte jag att magen var som en liten gr�sten, alldeles h�rd, och l�ttnaden b�rjade sprida sig i kroppen. Herregud, det h�nde ju inget i alla fall.

Sen blev jag rasande. Hundj�veln s�g ju f�r fan helt galen ut! Man skulle ta med sig ett kusksp� och ge honom en omg�ng s� att han bara g�mde sig under trappen och kved n�sta g�ng han s�g en hund.

S� nyktrade jag till n�got. Det var ju inte hunden som skulle ha en omg�ng med sp�et, det var �garen som satt fast honom i bron med just en s� l�ng lina att han kan skr�mma skiten ut folk och f�. De kunde ju ha honom fastbunden inne p� tomten ist�llet.

Jag �nskade att jag hade blivit rasande just d� n�r det h�nde ist�llet f�r en kilometer d�rifr�n. I s� fall skulle jag ha knutit fast Scooby p� andra sidan gatan, sparkat undan krittret, klampat rakt in och salvelsefullt hotat �garna med polis, domedag och syrabad. Nu ville jag ha h�mnd!

Ja j�drar. Halva k�nsloregistret p� mindre �n tio minuter, det �r v�l n�stan rekord.

Nu ska jag packa bilen och fara till landet. Det blir en datorfri helg. L�nghelg, that is, jag �r ju ledig p� m�ndag, remember? :-D

� F�rra | N�sta �