2003-05-29 - Gamla sp�ken

I dag klockan tre best�mde sig Kornelia f�r att den d�r hunden kanske �r okej �nd�, och kom ner till soffan f�r att nosa p� honom. Inte v�rldens b�sta bild men jag �r n�jd bara med att jag hann f� fram kameran.

Tre timmar senare fick Scooby spunk och b�rjade sk�lla utan anledning i soffan. B, katterna och jag hoppade en halvmeter. Jycken var alldeles stirrig och ville inte bli gullad med, s� jag besl�t ta ut honom p� promenad. V�l ute morrade han �t ett staket och sk�llde ut en karl p� hundra meters avst�nd. Lite senare stormsk�llde han ocks� �t en stor hund som var hur lugn som helst, men vi besl�t att de skulle f� h�lsa. Scooby morrade, skuttade runt som en galning, h�gg �t sig en tuss p�ls (den fastnade i t�nderna p� honom s� det gick liksom inte att skyla �ver) och trillade till slut omkull med kopplet virat sex varv runt bakbenen. Verkligen ett str�lande f�rsta intryck. Jag f�rst�r att de genast sa hejd� och gick.

Han beh�ver lite stimulans men det �r sv�rt att hitta n�got som han tycker �r kul. Dragkamp fattar han inte vad det �r och repknuten som jag kastade h�mtade han tre g�nger innan han g�mde undan den. Den ynkliga lilla kvisten som jag tog upp fr�n marken trodde han att jag t�nkte sl� honom med. Tennisbollen rusade han iv�g med s� snabbt att jag inte hann med; det tog tv�rstopp i rullkopplet och rycket uppfattade han nog som bestraffning f�r han spottade ut bollen och har inte tittat �t den sedan dess. Cykling vill jag inte ge mig p� �n, inte f�rr�n han �r s�krare i kopplet.

Kan man inte tr�tta ut kroppen s� f�r man motionera hj�rnan ist�llet. N�r han hade lugnat ner sig nu i kv�ll besl�t jag att starta hans tr�ning s� sm�tt. Vi ska b�rja med "sitt". P har redan provat med att trycka ner rumpan och det gick inte, och jag har f�rs�kt v�nta ut att han s�tter sig sj�lv - utan resultat, s� nu t�nkte jag ta det fr�n liggande. Det r�ckte inte med att h�lla godiset �ver huvudet, han v�gar inte resa sig upp och ta det. Ist�llet rullade han �ver i totalt underkastelsel�ge. S� jag fortsatte uppmuntrande att kvittra sitt och lirkade in handen f�r att f�rsiktigt st�tta upp honom. Hunden skrek skr�ckslaget i h�gan sky och markerade med t�nderna mot min underarm. Det tog flera minuters gullande och tr�stande f�r att �terst�lla balansen. Efter ytterligare experimenterande blev det en halvhj�rtad sitt-liggning mot mitt ben och han fick sitt godis och �versvallande ber�m. Det h�r kommer att ta tid.

Lilla hj�rtat. Vem vet vad de har gjort mot honom.

� F�rra | N�sta �