kajo@diaryland
� G�stbok
� Mejl

� Arkiv
� St�ngt � Kajo bor inte h�r l�ngre
� Spr�ngkraft
� En ny bubbla
� Bekv�mt vs Bra
� Presentpack


2003-05-27 - Scoobiedoobiedooo

gul, strävhårig blandrashundHan �r h�r nu!

Scooby kom sent i g�r kv�ll, vid 23-tiden. K och jag stod i l� vid husknuten och str�ckte p� halsarna f�r att se in i baks�tet n�r mor och far sv�ngde in p� parkeringen. F�rst n�r bilen stod helt still s�g vi den lurviga, nyvakna lilla krumeluren p� f�llen i baks�tet. S� s�����t!

Jag hade v�ntat mig n�got i storlek som en liten sch�fer, men han �r snarare som en kelpie. Fast raggig. P� ryggen �r han l�ngh�rig men h�ren �r str�va som en terriers. Just terrier �r v�l ungef�r den enda ganska s�kra ingrediensen. "Heinz 57" s�ger irl�ndarna. Det syftar p� ketchupen, lika m�nga varianter, men kan v�l lika g�rna tolkas som att man inte vet s� noga vad som �r iblandat. P� magen och insidan av benen har han n�stan inget h�r alls, bara tunna sm� fjun. �ronen st�r �msom r�tt upp och �r �msom klistrade bak�t. Svansen �r en liten stump med fem ljusa h�rstr�n l�ngst ut.

Jag har aldrig sett en s�dan hund som Scooby, och det har nog ingen annan p� de h�r breddgraderna heller. :-)

Allt som jag k�pt �r f�r stort. Halsbandet r�ckte nog runt hela magen, eller tv� varv runt halsen. Det gav mamma bort till de b�ttre beh�vande p� Irland. Molles sele �r minst tv� nummer f�r stor, men bandet runt magen �r stegl�st inst�llbart s� det funkar �nd�. Det gamla rullkopplet ser ut att vara dimensionerat f�r en rottweiler... och de nya mat- och vattenkopparna �r ocks� i st�rsta laget. Men det �r lika bra, s� t�rstig som han �r.

Att sitta i bur var hemskt, tyckte lilla raringen. Jag f�rest�ller mig att han fl�sade hela flygningen. Det �r nog d�rf�r han �r s� t�rstig. Men nu ska han aldrig mer beh�va sitta i bur (tror jag, om vi inte ska flyga igen f�rst�s).

F�rst gick vi en runda kring det alldeles nattlugna kvarteret. Han vill g�rna vara till lags, h�ller koll p� allt och �r mycket f�rekommande. "Jaha, ska vi g� in h�r? H�r d�? Blir det bra h�r?" Han g�r bra i koppel, fast lite f�rvirrat. D� och d� m�ste han stanna och nosa lite p� K, som f�r att kolla om det var samma m�nniska fortfarande. :-)

Sedan kom f�rsta eldprovet: de branta trapporna som Molle gr�t sig uppf�r de f�rsta veckorna. Scooby tog sig an dem med beslutsamheten hos en stenget, och stannade framf�r varje d�rr p� varje v�ningsplan. "�r det h�r? Ska vi in h�r?"

Allra l�ngst upp fanns den r�tta d�rren. Och innanf�r den, �nnu en d�rr. Och innanf�r den ... en katt som inte trodde sina �gon! Macro som kommit f�r att m�ta matte visste inte vad han skulle g�ra. Yrvakna Kornelia stod bakom och m�rkte f�rst ingenting. Sedan fick hon syn p� hunden och de nyss s� smala �gonen blev stora som femtio�ringar. Ingen r�rde sig. Ingen sa n�got. Tiden fr�s.

Till slut rakade jag in katterna l�ngre in i hallen, puttade in hundrumpan och st�ngde d�rren, beredd p� att beh�va unds�tta en eller annan.

Det blev inget krig. Inget spottande, fr�sande eller m�ssande fr�n katterna, inte minsta lilla gn�ll, morr eller gruff fr�n hunden. De h�ller sig p� varsin kant och spanar misst�nksamt (katterna) och lite �ngsligt (hunden) p� varandra.

Vid tolv kom B hem fr�n jobbet. Det m�tet blev betydligt k�rv�nligare, med utbytande av puss p� hakan och krafs p� lilla magen.

Vi kom i s�ng vid tv�, efter ytterligare en liten nattrunda, men redan vid halvsex tyckte Scooby att det fick vara n�gon m�tta p� sovandet.

Nu p� morgonkulan har vi framg�ngrikt tr�nat p� att g� p� v�nster sida av cykelv�gen �tminstone st�rre delen av tiden, muttrat �t en svart sops�ck och en konstig liten karl i knallgul overall samt gr�lat med grannen, en ouppfostrad och bj�bbig ungersk vallhund som f�rs�kte g�ra sig m�rkv�rdig.

Jag blev f�rv�nad �ver att de r�k ihop. Jag hade f�tt f�r mig att Scooby �r rangl�g, eftersom han �r kastrerad och inte revirmarkerar. Faktum �r att jag n�stan oroade mig f�r att det blivit n�got fel under flygresan s� att han inte kunde kissa. I natt pinkade han inte en droppe p� de tv� rundorna, och i morse hade vi nog g�tt tv� kilometer innan han satte sig (som en tik eller valp) och kissade. En p�l och s� var det klart. Vilken skillnad mot de andra hanhundarna jag haft.

Jag vet inte s� mycket om hans historia. Han hittades �vergiven p� landet och togs om hand av en ideell f�rening, West Cork Animals. Han placerades f�rst i en barnfamilj som l�mnade tillbaka honom efter n�gra m�nader (det berodde p� barnen snarare �n p� hunden har jag f�tt h�ra), och sedan i september har han st�tt i en hundg�rd. I ett land fullt av heml�sa, n�pna valpar vill f� ta hand om en vuxen hund, i synnerhet inte en s� udda variant som Scooby. P� Irland �r en "riktig" hund antingen collie, border collie, jack russel eller labrador. Alternativt en terrier som g�r att ha i handv�skan.

� andra sidan: Det �r ju tur f�r mig... :-)

Just nu ligger han utfl�kt under soffbordet och suckar h�gljutt. Vi ska v�l snart ta en v�nda till. Det �r m�nga gator kvar att patrullera av.



� Kommentera


� F�rra | N�sta �







�
bara ett rosa streck