kajo@diaryland
» Gästbok
» Mejl

» Arkiv
» Stängt – Kajo bor inte här längre
» Sprängkraft
» En ny bubbla
» Bekvämt vs Bra
» Presentpack


2003-04-14 - Tanten i det lilla huset

Jag har pratat med Tanten! Hon som bor i det röda lilla huset på Linnégatan, det som jag spanat på i flera år.

Jag är kär i det där lilla 1920-talshuset med brutet tak på ena ledden och det brantaste sadeltak jag nånsin sett på den andra, med vitspröjsad, glasad entré i vinkeln mellan huskropparna. De höga fönstren har små fyrdelade rutor upptill, så typiska för perioden, med ömsom gula och gröna bågar, som om byggmästaren inte kunnat bestämma sig.

På vintern myser jag åt det varma lampskenet därinne, ljuskedjan på granriset i blomlådorna, den omsorgsfullt sopade infarten och sparkstöttingen som fjättrats med ett slanglås. På sommaren blir jag varm i magen när jag ser trasmattan och de vita träskorna på yttertrappan, ljuset som silar in genom björkarna och de blommande pelargonerna där innanför glasrutorna. Tomten är minimal, några bärbuskar, en torkställning och två små härbren. Mot gatan finns en låg liten staketstump som inte alls hör ihop med tidsperioden men som på sitt sätt ändå är en del av husets uttryck.

En gång för några år sedan såg jag två små tanter på promenad i området, och utan att jag riktigt vet varför förstod jag att de hade anknytning till huset. Det syntes liksom på dem. Mollehunden och jag smög efter i sakta mak, och en av tanterna vittjade mycket riktigt den gröna postlådan på björken innan de försvann in i huset. Det visste jag ju redan att det måste bo en liten tant där. Så självklart.

För någon månad sedan var det mörkt i huset på kvällarna i en hel vecka. Trappan var visserligen rensopad men mattan låg inte på plats som den skulle. Jag och P undrade bekymrat om det hänt något. Vi stod och dividerade om det en stund i gatlyktans sken, när jag såg hur det rörde sig bakom gardinen i huset mittemot. En medelålders kvinna granskade oss med barsk uppsyn. Vi fattade vinken och traskade i väg.

Det är inte så många som känner till Linnégatan. Kommer man från öster ser den ut som en cykelväg, en smal asfaltsträng i ett privat område. I väst ligger ett stort 70-talstegelkomplex som skär av alla smågator. Man måste veta var man ska svänga in; det är ingen sådan gata som man hamnar på om man följer strömmen. Förmodligen har de som bor på Linnégatan lika bra koll på grannarna som i vilken by på landet som helst. Främlingar märks.

Nu när jag vet att huset ligger därinne brukar jag titta efter det när jag cyklar förbi på någon av matargatorna på ömse sidor. I dag såg jag på håll att tvätten fladdrade i vårsolen och svängde förbi för att sukta lite. Där satt tanten på en campingstol och gonade sig i solskenet. Utan närmare eftertanke styrde jag in cykeln på infarten medan tanten förvånat sträckte på halsen för att se vem som kom.

- Hej, sa jag. Jag vill bara fråga om du vill sälja huset till mig?

Tanten skrattade.

- Nej, det har jag väl inte tänkt...

Men nu stod jag ju ändå där på hennes gräsmatta, och i lätt ton konverserade jag vidare. På de fem-tio minuterna fick jag veta en hel massa, och berättade minst lika mycket själv. Det gäller ju att framstå som en Trevlig och Seriös Spekulant. Jodå, hon har både barn och barnbarn, men om nån av dem vill ta över huset, nja, det hade de inte diskuterat. Fast en bor ju i Stockholm så det är ju inte troligt. Själv har hon bott här i 40 år och har ingen längtan nån annanstans. Allt man behöver finns ju här i området, och det är roligt att stöka i trädgården och rå sig själv så länge man orkar.

- Ja. Men om du skulle börja fundera på saken, nu eller om nåt år, så kan du väl ringa mig? sa jag och lämnade över ett visitkort.

Sen pratade vi en stund till om ditt och datt innan jag klättrade upp på cykeln och fortsatte hemåt.

Hon ser precis ut som en tant i ett sådant hus ska se ut. Vänliga, glada ögon, alldeles vitt hår under ett prydligt huckle, kanske lite krum men fortfarande pigg. En riktig sagoboksfarmor. Kan man adoptera henne tror ni?

Apropå små tanter så är det min mormors födelsedag i dag. Vinkevink!



» Kommentera


« Förra | Nästa »







 
bara ett rosa streck