2003-04-14 - Tanten i det lilla huset

Jag har pratat med Tanten! Hon som bor i det r�da lilla huset p� Linn�gatan, det som jag spanat p� i flera �r.

Jag �r k�r i det d�r lilla 1920-talshuset med brutet tak p� ena ledden och det brantaste sadeltak jag n�nsin sett p� den andra, med vitspr�jsad, glasad entr� i vinkeln mellan huskropparna. De h�ga f�nstren har sm� fyrdelade rutor upptill, s� typiska f�r perioden, med �msom gula och gr�na b�gar, som om byggm�staren inte kunnat best�mma sig.

P� vintern myser jag �t det varma lampskenet d�rinne, ljuskedjan p� granriset i bloml�dorna, den omsorgsfullt sopade infarten och sparkst�ttingen som fj�ttrats med ett slangl�s. P� sommaren blir jag varm i magen n�r jag ser trasmattan och de vita tr�skorna p� yttertrappan, ljuset som silar in genom bj�rkarna och de blommande pelargonerna d�r innanf�r glasrutorna. Tomten �r minimal, n�gra b�rbuskar, en torkst�llning och tv� sm� h�rbren. Mot gatan finns en l�g liten staketstump som inte alls h�r ihop med tidsperioden men som p� sitt s�tt �nd� �r en del av husets uttryck.

En g�ng f�r n�gra �r sedan s�g jag tv� sm� tanter p� promenad i omr�det, och utan att jag riktigt vet varf�r f�rstod jag att de hade anknytning till huset. Det syntes liksom p� dem. Mollehunden och jag sm�g efter i sakta mak, och en av tanterna vittjade mycket riktigt den gr�na postl�dan p� bj�rken innan de f�rsvann in i huset. Det visste jag ju redan att det m�ste bo en liten tant d�r. S� sj�lvklart.

F�r n�gon m�nad sedan var det m�rkt i huset p� kv�llarna i en hel vecka. Trappan var visserligen rensopad men mattan l�g inte p� plats som den skulle. Jag och P undrade bekymrat om det h�nt n�got. Vi stod och dividerade om det en stund i gatlyktans sken, n�r jag s�g hur det r�rde sig bakom gardinen i huset mittemot. En medel�lders kvinna granskade oss med barsk uppsyn. Vi fattade vinken och traskade i v�g.

Det �r inte s� m�nga som k�nner till Linn�gatan. Kommer man fr�n �ster ser den ut som en cykelv�g, en smal asfaltstr�ng i ett privat omr�de. I v�st ligger ett stort 70-talstegelkomplex som sk�r av alla sm�gator. Man m�ste veta var man ska sv�nga in; det �r ingen s�dan gata som man hamnar p� om man f�ljer str�mmen. F�rmodligen har de som bor p� Linn�gatan lika bra koll p� grannarna som i vilken by p� landet som helst. Fr�mlingar m�rks.

Nu n�r jag vet att huset ligger d�rinne brukar jag titta efter det n�r jag cyklar f�rbi p� n�gon av matargatorna p� �mse sidor. I dag s�g jag p� h�ll att tv�tten fladdrade i v�rsolen och sv�ngde f�rbi f�r att sukta lite. D�r satt tanten p� en campingstol och gonade sig i solskenet. Utan n�rmare eftertanke styrde jag in cykeln p� infarten medan tanten f�rv�nat str�ckte p� halsen f�r att se vem som kom.

- Hej, sa jag. Jag vill bara fr�ga om du vill s�lja huset till mig?

Tanten skrattade.

- Nej, det har jag v�l inte t�nkt...

Men nu stod jag ju �nd� d�r p� hennes gr�smatta, och i l�tt ton konverserade jag vidare. P� de fem-tio minuterna fick jag veta en hel massa, och ber�ttade minst lika mycket sj�lv. Det g�ller ju att framst� som en Trevlig och Seri�s Spekulant. Jod�, hon har b�de barn och barnbarn, men om n�n av dem vill ta �ver huset, nja, det hade de inte diskuterat. Fast en bor ju i Stockholm s� det �r ju inte troligt. Sj�lv har hon bott h�r i 40 �r och har ingen l�ngtan n�n annanstans. Allt man beh�ver finns ju h�r i omr�det, och det �r roligt att st�ka i tr�dg�rden och r� sig sj�lv s� l�nge man orkar.

- Ja. Men om du skulle b�rja fundera p� saken, nu eller om n�t �r, s� kan du v�l ringa mig? sa jag och l�mnade �ver ett visitkort.

Sen pratade vi en stund till om ditt och datt innan jag kl�ttrade upp p� cykeln och fortsatte hem�t.

Hon ser precis ut som en tant i ett s�dant hus ska se ut. V�nliga, glada �gon, alldeles vitt h�r under ett prydligt huckle, kanske lite krum men fortfarande pigg. En riktig sagoboksfarmor. Kan man adoptera henne tror ni?

Aprop� sm� tanter s� �r det min mormors f�delsedag i dag. Vinkevink!

� F�rra | N�sta �