2002-07-30 - n�n har haft kalaaas.

Jag har l�nge sneglat p� en av mina g�mmor hos mamma. I h�rbret (h�rb�rget, gammalt sommarbostadshus) finns h�ga travar av backar och kartonger som jag packade f�r n�gra �r sedan n�r jag flyttade fr�n 180 kvadratmeter till 55. Nu minns jag inte riktigt vad jag packat ner. N�gra l�dor kan jag se p� etiketterna vad de inneh�ller, men andra �r skymda bakom �nnu mer grejer. Vi �r en hamsterfamilj.

S� i helgen drog jag ut, flyttade om, lyfte och rotade. J�ttesp�nnande, som att g� p� uppt�cksf�rd i sitt eget liv. S� kom jag till en l�da med keramik, glas och plast. D�r fanns en genomskinlig, tom marsipanfigursl�da. "Varf�r har jag sparat en tom l�da?" undrade jag och stirrade dumt p� den.

Sen uppt�ckte jag detalj A) ett n�stan cirkelrunt h�l, och detalj B) ett m�rkbrunt gryn i botten av l�dan, och b�rjade skratta. Jag skrattade s� t�rarna rann, och h�ll fram l�dan mot mamma. Hon tittade p� den och b�rjade ocks� skratta. Sen skrattade vi s� vi blev r�da och skrynkliga, och mamma tappade n�stan andan, och s� skrattade vi �t det ocks�.

S� kom pappa hem. Jag presenterade genast och f�rv�ntansfullt mitt fynd. "Jaha, r�ttan ha ete opp en", sa han konstaterande. Inte ens ett litet fniss.

"M�h, ingen huuuuuuumor!" suckade vi bakom hans rygg.

Jag minns inte riktigt vad det var f�r figur, men lillasyster h�vdar att det var en stor chokladdoppad marsipanmus. S� kannibaliskt, i s� fall.

� F�rra | N�sta �