kajo@diaryland
G�stbok
Mejl

Arkiv
� St�ngt � Kajo bor inte h�r l�ngre
� Spr�ngkraft
� En ny bubbla
� Bekv�mt vs Bra
� Presentpack


2001-12-01 - sp�rtydning i sm�stadsdjungeln.

N�r jag var 10-12 �r l�ste jag alla indianb�cker jag hittade p� biblioteket, om�ttligt imponerad �ver stigfinnarnas f�rm�ga att utl�sa h�ndelser och sammanhang av sm� detaljer i naturen, och sedan genom snillrika beslut klara sig undan hotande faror.

Delvis av samma anledning samlade jag p� b�cker om vildh�starnas ledare, Windy. Vildh�starna var st�ndigt jagade och Windy l�rde ut att man skulle g� p� det mjuka gr�set bredvid stigen f�r att hovarna inte skulle l�mna skarpa sp�r i dammet. Jag lade mig genast till med det - och g�r det fortfarande utan att t�nka p� det.

Med sn� �r det tv�rtom, d� ska man g� p� den upptrampade stigen f�r att inte l�mna avsl�jande sp�r i det vita pudret.

I morse var jycken och jag ute tidigt-tidigt (f�r att vara en l�rdag i alla fall) men n�gon hade hunnit s�tta sp�r i sn�n som fallit under natten. D�rf�r presenterar jag nu, ta-da-dam:

Dagens g�ta: Vad �r det som l�mnar efter sig fyra smala, parallella linjer, med tre centimeter mellan yttre och inre sp�ret p� var sida, och cirka 50 centimeter mellan innersp�ren? Mellan innersp�ren finns fotsp�r efter spikskor i stor storlek men med kort stegl�ngd.

Jag funderade �ver det medan sp�ren exakt f�ljde min morgonrunda fast �t andra h�llet. Inget tidnings- eller reklambud, sp�ren gick aldrig fram till brevl�dorna. Varf�r spikskor? En l�pare? Nej, f�r kort stegl�ngd. En ovanlig barnvagn? Ute i sn�lbl�st och svinotta utan s�rskilt m�l? Nej, uteslutet.

Sen kom jag pl�tsligt p� det! Jag s�g honom n�gra g�nger i somras, en gammal, krokig farbror som med korta, tunga steg makade sig fram�t. Alltid v�ldigt tidigt p� morgonen, alltid samma slinga. Vid Bilbolaget, halvv�gs l�ngs rutten, brukade han ta igen sig lutad mot ett elsk�p inne i buskaget. F�rsta g�ngen jag passerade hans g�msle h�ll jag p� att f� en infarkt. Hj�lp, en karl p� lur?!! Tur att han stod helt stilla, annars hade jag v�l nitat honom.

Nu har farbrorn f�rst�s f�tt en rullator. Bra, f�r s�dana brukar ha en vilhylla att sitta p� och med spikskorna b�r han vara ganska halkskyddad. D� l�r inte mina gubblyftarmuskler och begr�nsade Florence Nightingale-talanger komma att kr�vas l�ngs morgonrutten. S�nt kan ju vara bra att veta. Ah, jag k�nner mig n�stan som en indian. :-)



� Kommentera


� F�rra | N�sta �







bara ett rosa streck