� G�stbok � Mejl � Arkiv � St�ngt � Kajo bor inte h�r l�ngre � Spr�ngkraft � En ny bubbla � Bekv�mt vs Bra � Presentpack |
2008-01-12 - D�dsframg�ng? I natt dr�mde jag att jag dog. Som ande tittade jag intresserat p� n�r A och mamma f�rs�kte r�ja upp bland mina tillh�righeter. A stod med en rulle svarta sops�ckar och undrade vad han skulle g�ra av allt tyg som jag staplat p� en hylla. Mams bl�ddrade i gamla tidningsklipp och broschyrer. Mitt stora bekymmer var min d�da kropp. N�sbenet hade trillat in och l�mnat efter sig ett h�l, och d�r n�san m�ter pannan hade skinnet b�rjat skrumpna och forma tv� vertikala f�ror. Fult ju, s� vill man ju inte se ut. N�v�l. I g�r kv�ll var jag styv i korken och meddelade A att jag n�tt framg�ng i jobbet. Jag hade den d�r k�nslan som man kan f� n�r man h�llit p� med ett besv�rligt pussel eller ska l�ra sig n�got nytt. I b�rjan och under ganska l�ng tid grejar man en massa och f�rs�ker f�rst�, men det k�nns inte som det h�nder s� mycket. Snarare upplever man att det bara blir mer komplicerat ju mer man anstr�nger sig. Sen en magisk dag provar man igen och uppt�cker pl�tsligt att bitar faller p� plats, inte bara en utan flera stycken. Det �r l�ngt fr�n klart men man b�rjar begripa hur det ska g� till. Ytterligare lite senare vet man att det inte var en tillf�llighet eller slump, nu finns f�rm�gan d�r. Ibland liknar jag det vid att kl�ttra uppf�r en brant. Medan man kl�ttrar har man bara bergv�ggen framf�r n�san och m�rker egentligen inte resultatet eller f�r�ndringen, hur h�gt man n�tt eller hur l�ngt det �r kvar. Sen helt pl�tsligt anar man att en avsats �r n�ra, d�r man kan vila och titta lite p� utsikten. G�ra avst�mning och ta omtag f�r att komma vidare. S� k�ndes det i g�r. Mitt s�kande efter en form och en strategi f�r arbetet l�nade sig pl�tsligt. Jag har inte hunnit finslipa eller testa id�n men jag k�nner starkt att den kommer att b�ra, l�ngt. Det �r faktiskt, i den lilla skalan, ett litet personligt genombrott. H�r kan ett nytt kapitel starta. Det var kanske d�rf�r jag dog i dr�mmen. � Kommentera |
� |