2005-11-18 - Kv�llsdrama

Scooby har blivit �vergiven en g�ng i sitt liv och t�nker inte l�ta det h�nda igen. Efter flytten f�r snart fem m�nader sedan blev han om m�jligt �nu mammigare, och sl�pper mig inte frivilligt ur sikte. Helst vill han vara s� n�ra att han har kroppskontakt. Ofta har jag honom l�s ute - om s� kvarterets alla hundar har kalas ute p� g�rden s� f�ljer han mig, som en st�ndig skugga.

D�rf�r var jag helt of�rberedd p� det som h�nde i kv�ll.

Vi hade varit ute p� en l�ngpromenad n�r jag stannade vid bilen f�r att s�tta i motorv�rmarsladden. �ppnade d�rren och kollade att kup�fl�kten gick. Sedan var hunden sp�rl�st borta.

Jag ropade och visslade, s�kte av parkeringen och inne p� g�rdarna, vankande cykelv�garna fram och tillbaka. Folk tittade nyfiket ut genom f�nstren. Tittade oroligt l�ngs den h�rt trafikerade huvudleden bortom parkeringen, skrek �nnu h�gre f�r att f�rs�ka �verr�sta bilarnas buller.

Efter 20 minuter ringde jag A och bad om f�rst�rkning, samtidigt som jag ut�kade s�komr�det i st�rre krokar runt bostadsomr�det. Efter en timme var jag bl�frusen om n�san och gick in f�r att ringa polisen. Nej, de hade inte f�tt rapport om n�gon �verk�rd hund, inte n�gon l�s hund heller.

Jag tittade oroligt p� termometern, -7 och sjunkande, hur skulle han med sina vinthundsgener klara en natt i kylan?

Sen gick det tio minuter s� ringde polisen upp. Scooby hade f�ngats in av n�gon vid cirkusskolan ett par hundra meter fr�n bostadsomr�det. Jag och A satte av i trav och minsann, d�r stod rymlingen omgiven av beundrande juniorer. Han skrek h�gt n�r han s�g oss och gjorde fnattiga gl�djerusningar.

Nu ligger han p� b�dden en meter bort. F�r en stund sedan dr�mde han mardr�mmar och gr�t i s�mnen, men annars klarade vi oss b�da utan men.

N�sta promenad blir det koppel p�.

� F�rra | N�sta �