2003-12-14 - Tur och otur

Jag har läst en intressant bok, "Tur eller otur" av Richard Wiseman. Den bekräftar vad jag tänkt själv, att det sitter i huvudet. Både bra och dåliga saker händer alla, men det är upp till en själv hur man ser dem och vad man gör av dem; det är det ena. Det andra är att tursamma personer har ett beteende som ökar chanserna för att bra saker ska hända dem.

Wiseman är psykolog och har gjort intervjuer och experiment med massor av människor som uppfattar sig själva som mycket tursamma eller mycket otursförföljda. Han ger mängder av exempel på denna tur respektive otur, och i början av boken tänkte jag att "ja, men det där kan man i alla fall inte förklara psykologiskt, det måste ju vara ren tur/otur" - men allt eftersom han redogjorde för sina undersökningar så blev jag mer och mer övertygad om att han har rätt. Vi skapar själva våra förutsättningar.

Ett av de extrema exemplen är när han bad tursamma och otursförföljda att på en skala från -3 till +3 skatta hur tursam en viss händelse var. Personen är på en bank som just blir rånad, och blir skjuten i armen. De otursförföljda satte -3 med tillägget att "det just var typiskt deras otur". De tursamma satte +3 med motiveringen att det var tur att det bara var armen och inte en dödlig skada, som det ju precis lika gärna kunnat vara. Så de otursförföljda går från sjukan med ytterligare ett bevis på hur otursamma/missanpassade/felsynkade de är. De tursamma går glada i hågen iväg med en ny chans i livet.

Man kan ju tänka sig vad den upplevelsen gör för ens allmänna humör.

Tänk sedan att detta händer igen, och igen, och igen. Till slut är det inte konstigt att Stina förutsätter att hon ska krocka varje gång hon sätter sig i bilen, och sedan gör det (för att hon är alldeles stirrig och gör oöverlagda manövrar). Vi kan medvetet eller omedvetet själva skapa vår uppåtgående eller neråtgående spiral.

Att se det ljusa i eländet är en av de tursammas omedvetna strategier, och jag blev full i skratt när jag insåg att jag ofta gör just så. Jag uppfattar mig som en person med hyfsad tur och synnerligen välkalibrerade skyddsänglar. Det finns flera exempel här i dagboken, till exempel det skenande släpvagnshjulet och när bilen ramlade av domkraften.

Tänk om jag istället tagit de där händelserna som omen för att ytterligare olyckor väntade runt hörnet? Hur skulle jag må då? Skulle jag kunna sova på nätterna? Skulle jag kunna vara skärpt och avslappnad efter det?

Wisemans forskning visade också att de tursamma är så vana att ha tur, att när något inte går som de vill så gör de helt enkelt bara på ett annat sätt tills de lyckas. De räknar med att ha vinstchans och deltar därför i tävlingar och lotterier. De otursförföljda menar istället att det inte är någon idé, och lägger av innan de ens försökt. Så uppfyller de sin egen profetia, för inte lyckas de och inte vinner de.

De flesta av de tursamma är utåtriktade personer som gärna pratar med främlingar på kalas eller i flygplatskön, och håller kontakt med ett stort antal bekanta, vilket kraftigt ökar chanserna att de ska bli erbjudna eller få nys om spännande chanser. De lägger märke till saker: de ser hundralappen som andra gått förbi, men framför allt följer de sin inre röst och tar chanserna som erbjuds dem - eller backar ur när det verkar motiverat. De otursförföljda följer sällan sin inre röst och är vanligen mer uppgivna (det kvittar, jag får det ändå aldrig bättre än så här) och ängsliga (man vet vad man har men inte vad man får).

Richard Wiseman har identifierat fyra principer som påverkar turen, och alla är förhållningssätt som vem som helst kan anamma. I slutet av boken beskriver författaren hur han ordnat en turskola. På bara en månad gav det enastående resultat för flera av de otursförföljda, men också för de som ansåg sig tursamma.

Det jag gillar med boken är att den är så förklarande och praktiskt inriktad. Jag har läst en del "utveckla dig själv"-böcker om hur man kan öka sin framgång, och metoderna fungerar, men förklaringarna till varför de fungerar har varit synnerligen ovetenskapliga.

När jag nu läser om Wisemans principer så tycker jag egentligen att ingen av dem är direkt ny, jag har ju hört massor om vikten av målbilder, självuppfyllande profetior och att våga ta chansen. Jag antar att det som gör mig entusiastisk är hela paketet: kopplingen mellan tur/otur och ens personlighet, exemplena, slutsatserna, testerna. Dessutom slinker ögonen över boksidorna på det enklaste vis.

Behöver du lite mer tur i livet så är den här boken du ska läsa.

« Förra | Nästa »