2003-02-25 - Sk�phemligheten

Jag hade g�rna velat ha �nnu fler f�rslag innan jag avsl�jar den ooooooootroligt sp�nnande uppl�sningen p� mediumbes�ket, men nu har jag h�llit vissa av er p� str�ckb�nken l�nge nog.

H�r �r era f�rslag.

S: Hur gammalt �r det, vem har gjort det, hur mycket �r det v�rt?

P: Varifr�n kommer det?

P: Du kanske fr�gade om det finns n�got hemligt fack eller n�t s�nt. Eller om det var en grej (smycke) som du trodde g�mde sig d�r?

O: Vem f�r �rva det?

Y: Vad finns i det?

L: Min tolkning �r att du ville fr�ga om du f�r sk�pet av din mormor.

D: Vem har gjort det?

F: F�r mig k�nns det som om fr�gan g�llde vem din mormor ville skulle ha sk�pet.

P: Inneh�ll det n�got speciellt?

M: Allts� ang sk�pet s� k�nde jag efter hur mycket som helst, och anv�nde heeela min intuition (som faktiskt �r riktigt bra) och det enda jag kunde komma p� var:

- Jod�, mormor s�ger att det �r ok att du m�lar om det n�r det v�l �r i din �go...

G: Det kan ju vara allt ifr�n hur gammalt sk�pet �r, vem som gjort det eller om det var d�r mormor brukade g�mma godissk�len... :-)

J: Var �r nyckeln?

V: Mitt f�rslag �r att du undrade om du kunde f� det gula sk�pet att ha i ditt hus eftersom du alltid tyckte s� mycket om det n�r du var liten.

E: N�e, ja har ingen aning. Jag brukar inte ha tungh�fta, men det h�r var skitsv�rt. Not a clue!

Jag har f�tt f�rslag fr�n B ocks� men gl�mde lappen p� kontoret s� det l�gger jag till senare. Sj�lv inbillar jag mig att jag skulle ha gissat "f�r jag s�lja det p� auktion?" eller "hur kommer man �t l�nnfacket?" Tja, v�nner, jag tror minsann att papsen f�r backa fr�n sin tv�rs�kra position f�r �ven om alla f�rslagen h�r ovan �r b�de troliga och logiska s� �r inget i n�rheten. Nu backar jag bandet n�gra sekunder:

Jag: Ja ... det �r hennes sk�p.

Mediet: Jaha, det �r s� det �r. *minimal paus* H�nder det n�got med d�rren?

Jag: *skrattar och nickar* Ja.

Mediet: Okej, kan jag s�ga det? Det �r mormor. Det �r en bekr�ftelse som hon vill ge er. �h, hon skrattar h�r!

Verkar det kryptiskt? Mhm. H�r �r historien om sk�pet.

�rligt talat �r det ett ganska fult sk�p fr�n 1960-1970-talet, gjort av n�n slags masonitskivor med luftspalt emellan. Som billiga k�ksluckor, ni vet, s�dana som man kan sl� knytn�ven igenom utan st�rre besv�r. Det har l�dor p� ena halvan och en h�g, smal d�rr p� den andra. F�rmodligen �r det t�nkt som kl�dsk�p. Min mormor hade med sig det n�r hon flyttade tillbaka till v�r sl�ktg�rd efter en massa �r i s�dra Sverige. Missn�jd med de l�nga vintrarna, all sn�n och framf�r allt den l�nga v�ntetiden till specialistl�karna p� sjukhuset valde mormor att flytta s�derut igen, och d� l�mnade hon kvar det skrymmande och skamfilade gr� sk�pet i huset. N�r jag flyttade in m�lade jag sk�pet ljusgult *blinkar till M h�r ovan* ;-) och hade kontorssaker i det. Sedan flyttade jag ihop med B i hans lilleputt-tv�a i stan och sk�pet blev kvarl�mnat igen. Nu bor mamma i huset, med sk�pet.

Mormor dog som sagt f�r n�gra �r sedan, men n�r mamma blir riktigt arg, glad eller ledsen pratar hon fortfarande h�gt med henne. F�rsta g�ngen sk�pd�rren stod �ppen sedan hon pratat med mormor tyckte vi bara att det var konstigt att d�rren kunnat g� upp. Den har n�mligen en liten garderobssn�ppgrunka som ska f�rhindra just det, och den ger ett tydligt motst�nd n�r man �ppnar d�rren. Vi �ppnade, st�ngde och kliade oss i huvudet. Det �r obegripligt hur d�rren kan g� upp av sig sj�lv - men det h�nde igen, och igen och igen. Men bara n�r mamma har haft allvarliga samtal med mormor. K och jag har blivit s� vana vid det att om vi ser d�rren st� �ppen s� fr�gar vi "jaha, vad har du och momma pratat om d�?"

S� h�r l�ngt i ber�ttelsen skakade S p� sig och sa "usch, jag tror inte p� det men jag ryser �nd�!"

I helgen tog historien ett steg till. Mamma instruerade mormor att n�r hon fr�gar n�got och mormor tycker "ja" s� ska d�rren �ppnas, och om hon tycker "nej" s� ska den f�rbli st�ngd ... och sedan stod d�rren �ppen.

K som �r betydligt mindre bekymrad �ver fysiska anomaliteter �n vad jag �r konstaterade bara f�rtjust: "H�ftigt, andra har fr�gel�dor men vi har ett fr�gesk�p!"

�r det sant allt det h�r? Ja, s� vitt jag vet. Jag har ber�ttat alltihop s� sanningsenligt som jag kan. Jag bodde ihop med sk�pet i tv� �r och d�rren gick inte upp av sig sj�lv en enda g�ng. Mediet har jag inspelat p� band. I kombination med en hel del annat som jag inte ber�ttat �n (ni f�r ge er till t�ls!) s� m�ste jag nog, s� tvivlare och skeptiker jag �r, g� med p� att det h�r mediet �r �kta. Hur obegripligt och konstigt och sv�rsm�lt det �n �r.

� F�rra | N�sta �